Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Karl XV:s tid. Konstnärer och konstverk - 3. Qvarnström och Molin - 4. Boklund som målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XV :s TID. KONSTNÄRER OCH KONSTVERK 59
hos Plagemanns nymfer. De hade känt sig obehagligt överraskade av den flacka
formgivningen i den napolitanske vattenbäraren, liksom i fontänfigurerna, där
konstnärens brist både på stilkänsla och självkritik var iögonfallande. De voro
ej ens nöjda med karaktären i Bältespännarne. Där, yttrar Julius Lange, "har
Molin behandlat ett motiv, som ställer mycket höga fordringar på genomförandet
av människokroppen, ja ännu mera vanskliga fordringar än de motiv, Sergel
behandlade, ty här gällde det en genomförd nordisk karaktär i figurerna - en
uppgift, vars lösning ej stödes eller underlättas av konstens gamla traditioner.
Uppgiften var också alltför svår: Molins Bältespännare förhålla sig till exempel
till Sergels Mars som dilettantism till äkta konst."
Men för den ögonblickliga effekten hade Molin skarp blick. Karl XII i
Kungsträdgården, som, då man skärskådar honom i nyktert dagsljus, ej tål att
ses från mer än ett enda håll och som i behandlingen varken är karaktärsfull
eller intressant, visar sig i sin rätta belysning en kväll, då månen går ur moln
och kastar en stråle ned mellan popplarna och över stödens högburna huvud
och höjda arm. Allra bäst gör den sig, då man ser den vid skenet av en blixt
en vinterkväll - ett ögonblick träder den fram, kraftfullt livlig, och försvinner
genast åter i mörkret.
Och fontänen minnas de gamla helst från de dagar, då dess plaskande
ackompanjerade musiken, som spelade svenska folkvisor i Industriutställningen.
Under det halvsekel, som gått sedan dess, har den likväl växt in i stockholmarnas
medvetande. Platsen i den eljest stelt och plockigt anordnade Kungsträdgårdens
mitt har fått ett nytt skönhetsvärde i de japanska pilar, som omge konstverket.
Deras fantastiskt ormade grenars linjer ansluta sig på ett överraskande sätt till
fontänens form. Platsen har med åren, alltefter det grönskan tätnat, sommartiden
blivit en förtjusande och egenartad idyll, där fontänen intar den naturliga
medelpunkten.
4.
Bland målarna voro, när Karl XV blev konung, Boklund och
Höckert redan erkända och "arriverade" konstnärer. Höckert
står som den främste representanten för detta skedes måleriska uppsving.
Men Boklund hade varit den första, som hemma förmedlat konstpublikens
bekantskap med samtida fransk kolorism.
Hans genrer från tiden närmast fore och efter hans hemkomst 1855 hade blivit
högt skattade, framför allt av konstnärerna. Ingen av de andra målarna i
Stockholm på denna tid ägde hans behagliga kolorit och hans elegans i
penselföringen. Scholander fann det vara en lust och fröjd att se honom måla.
Boklund som
målare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
