Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Karl XV:s tid. Konstnärer och konstverk - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 GEORG NORDENSVAN
5.
Nu skulle han acklimatisera sig i Stockholmsluften.
Det gick utmärkt till en början. Janne Höckert, "parisersprätten", drogs in "i
en surrande Stockholmsomgivning". Man "slets om honom". Han var den mest
älskvärda sällskapsmänniska, "förtjusande" i både unga och äldre damers tycke,
spirituell världsman, outtröttlig och elektriserande skämtare bland kamrater,
kapabel att tävla med Stockholms mest rutinerade kvickhuvuden.
Men arbetslusten liksom ärelystnaden hade han med sig från Paris. Den lilla
lapplandstavla, "Brudfärd på Hornavan", som han målade för Karl XV :s galleri,
tillhör hans yppersta arbeten, liksom den också utgör ett prov på hans
mångsidighet. Denna utsikt över de låga stränderna med deras små gråpilar och de
långsträckta snöfjällen i fjärran, över den färglösa sommarhimlen och de
löv-kransade båtarna med brudföljet, som mottages på stranden av far och mor .-
far med brännvinsflaskan lyftad till välkomst - har en fint uppfattad
ödslighetens poesi och har en helt annan karaktär än de lappländska interiörer med
ljusets lek bland mustiga, mörka, varma färger, som varit representativa för
Höckerts smak. Den är hållen i milda grå toner och behandlingssättet är brett
och skisserat.
"Brudfärden" blev hans avsked från lapplandsmotiven och pekar framåt till
hans stämningar från Dalarna.
Där tillbragte han sin första sommar efter hemkomsten. Han målade därifrån
dels typer - kullor, kärnfriska och kärnsvenska, förfinade och robusta,
återgivna med bred, varm, fyllig färgkonst eller med handfast, tvärsäker karakteristik
- dels interiörer med figurer, bland dessa den monumentalt hållna "Gustav Vasas
räddning vid Utmeland". Den är ej fri från ett teatraliskt drag, Gustav i färd
med att utan brådska stiga ner i källaren tycks i sin värdigt poserande hållning
närmast höra hemma i ett av 1860-talets svenskhistoriska skådespel - man tycker
sig höra honom tala på jambisk vers. Men hans räddarinna är en levande individ,
målad i friska drag.1
Från samma tid är "Höskörd vid Siljan",2 där Höckert gjorde en av samtiden
obeaktad, för eftervärlden överraskande insats i svensk landskapskonst.
Hans tidigare försök på detta område visa en ganska säker hållning. Detta
gäller även hans få lapplandslandskap med Hornavan och med snöfjället
dominerande över de långa horisontlinjerna. En skisserad "Begravning i
Lappland" har en starkt romantisk stämning - de hopade molnmassorna, som fylla
1 Idén att behandla detta ämne i stor skala var Höckerts egen. Uppslaget gick vidare
till Karl XV och gav utgångspunkten till uppförandet av monumentet vid Utmeland, där
Höckerts målning pryder fondväggen, medan landskap från Dalarne av Karl XV och Edv.
Bergh upptaga sidoväggarna.
a Höskörden (1861) såldes till England, upptages i katalogen över Stockholmsutställningen
1866 men synes ej ha anlänt dit. Utställdes i Stockholm först på Höckertutställningen 1926.
Den senare Höskörden utställdes 1921 och 1926.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
