Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Karl XV:s tid. De gamla och de unga - 1. De gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
KARL XV:S TID. DE GAMLA OCH D E UNGA.
1.
De gamla. Vid sidan av representanterna för tidens moderna riktningar
verkar en och annan åldring, som representerar gårdagen eller som helt enkelt
representerar sig själv, föga bekymrad om de rådande vindarna.
Ännu leva de gamla romarna. Som gengångare från papa Gregorios dagar
framlever Carlo Plagemann ett halvt liv i Stockholm under 13 långa år utan att
kunna acklimatisera sig där.
I sina brev visar han sig som ett stort barn och en trofast idealist - "ett
sinne, som djupt känner och oftast med begär sysselsätter sig med sublimare
tankar och forskningar", en personlighet, som avskyr världslivets nöjen och
"nutidens prosaiska realism, som dödar, föraktar alla sublima, ädla och stora,
ja, för den bildade heliga känslor" och som har lyckan äga ett blitt, fromt
sinnelag. Han talar gärna om försynen, om Guds godhet att skaffa honom
beställningar, då han behöver mynt - "de respenningar, försynen skänkt mig", skrev
han, då han ville fara från Madrid - och som är lycklig åt sin lilla romarinna,
"en liten glad hustru med innerligt gott och rättskaffens hjärta, utan de fel som
man så ofta varsebliver i nutidens societet", och framför allt helt och hållet olik
de spanska damerna, som äro småaktiga, elaka, löjliga och "formerade av de
sju dödssynderna".
Han fann sig överflödig hemma. Mari ville ej ha honom till professor och sedan
ej ens till lärare i Principskolan. Han undervisade i teckning i skolor och vid
Karlberg, restaurerade tavlor för Nationalmuseet och målade porträtt, som
knappast kunde göra honom populär, då han hade Troili och Amalia Lindegren
till medtävlare. Omtyckt blev däremot hans genre "Den goda tomten" och den
"fruktförsäljerska från Napoli", som hans vackra hustru stått modell till. I hans
backanttavlor och bibliska målningar prisas den rena, vackra teckningen, färgens
klarhet och den lena penselföringen, men det hela är kallt och glatt, där fattas
naiv känsla, kraft, karaktär och liv i de omsorgsfullt utpenslade bilderna.
Själv sätter han värde på sina religiösa arbeten, och den "Kristi uppståndelse",
han målat till kyrkan i Sävar, anser han värd att hamna i ett museum. Men ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
