Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Karl XV:s tid. De gamla och de unga - 2. Troilis senare verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 GEORG NORDENSVAN
klarande syfte eller för att utfylla den måleriska helheten. Individerna tala för
sig själva.
På den tiden, då de båda unga löjtnanterna Troili och Per Södermark övade
sig i att måla porträtt, yttrade Uno om ett av sina arbeten, att han visserligen ej
var nöjd med det, men beställaren fann det "charmant, och då var det ju gott
nog". Det var längesedan han tog sin konst så lättvindigt. Den osäkerhet och brist
på självkänsla, som hans anhöriga ej kunnat undgå att lägga märke till hos
ynglingen, hade utvecklats till en skrämmande och olycksbådande misstro mot
hans egna möjligheter. Gamle Södermark hade i Rom våndats och förargat sig
över hans "gruvsamhet", hans brist på viljekraft. Han hade det ju bättre förspänt
än mången annan, mötte aldrig några motgångar, behövde aldrig spänna sin
energi, vann erkännande och uppmuntran. Men mot sin sjukliga böjelse för
självplågeri stod Troili maktlös.
Han var det personifierade godmodet, han spred sol och glädje omkring sig,
alla dörrar stodo öppna för den elektriserande sällskapsmannen, humoristen,
musikern, bellmanssångaren. Han om någon borde ha varit en lyckans utkorade
- och likväl slutade han i hopplöst tungsinne.
Första gången man hör talas om hans "tråkiga lynne" är 1863, då Scholander
i ett vänbrev klagar över att Trolle sjunkit ner "i melankoliens pöl". Några av
kamraterna plägade på denna tid träffas på Operakällaren om kvällarna, och det
hände, att Trolle infann sig där betydligt "nattstånden" - först när det börjar
lida mot soluppgången blir han "stortrevlig". Om dagarna arbetar han "som
vanligt i största hemlighet".1
Hur nervös och ömtålig han blivit framgår av en upplevelse hösten 1866.
Efter Höckerts död blev han då ordinarie professor vid Konstakademien. Men
hans debut som teckningslärare gjorde honom rentav förtvivlad. Han trodde sig
finna, att eleverna voro skickligare än läraren. Efter en vecka begärde han
tjänstledighet för hälsans vårdande, och några månader senare begärde han
avsked. Han hade fullt klart för sig, att han därmed erkänt sin inkompetens.
Han "anser sig vara ohjälpligt bruten och vill ej bli bra", skriver Scholander
till Arsenius en tid efteråt.2 "Han spelar piano, lägger patience, röker, läser
ibland och har några gånger tagit fram sina målardon, är för övrigt apatisk till
ohjälplighet."
Frampå hösten är tillståndet icke förbättrat. "Stackars snälle Trolle gör platt
ingenting, röker ej en gång cigarr och går aldrig ut, liksom han icke emottager
någon människa hos sig."
Hans olycka rågas, då han hemfaller åt ett rentav hypnotiskt inflytande av en
1 Scholander i brev till Arsenius 16 febr. 1864.
2 2 maj 1867. De båda följande breven sept. och okt. samma år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
