Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Karl XV:s tid. De gamla och de unga - 3. Kiörboes senare verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XV :s TID. DE GAMLA OCH DE UNGA 101
Som hästporträttör överträffar Arsenius de flesta av kamraterna. Och bland
andra hästar i sitt stall äger han – för att tala med Scholander
- "en häst af allra bästa rasen,
en häst med vingar, kort och godt: pegasen".
Som lycklig rimsnidare visar han sig i sina versbrev till Scholander. Höckert
kallar honom en "konstnärssjäl i ett par ryttarbyxor", och långt tidigare (1841)
hade den storordige Albano-Adlersparre skrivit till honom:
"Jag anar att du inom konsten gått längre än det nu burit af - genom stallet
- om du rätt fattat din bestämmelse. Tag afsked, kasta bort den silfverglittrande
fångtröjan och blif fri, ty fri måste den vara, som skall våga hoppas att få kyssa
sånggudinnans panna."
Någon fångtröja var uniformen aldrig för denne käcke friluftsman och hästvän,
kavallerilivet medförde ingen splittring av hans intressen.
Lönnroth -. kapten vid Elfsborgs regemente - hade studerat vid
Konstakademien och i Dusseldorf, Berlin och Dresden, målade dels hästporträtt, dels
genreartade motiv som "Ridknekt med två handhästar", "Fågeljakt", "Efter
jakten", "Hästar skrämda av vargar". Liksom Oskar Anderson hade han varit
elev av Camphausen, och liksom kamraten nämndes han som den svenska målare,
som hade betingelser att ersätta Wahlbom.
Anderson hörde ej till militärerna. Han hade sedan sitt trettonde år försörjt
sig som litograf, gick troget i Wahlboms spår, framställde hästar i livlig rörelse,
målade ryttarfäktningar från 30-åriga kriget - Tilly förföljd av långe Fritz,
Gustav Adolf vid Meve och vid Stuhm - eller hästar som vattnas, hästarna i
regeln bättre målade än människorna.
Den ende av de målande militärerna, som skildrade samtida krigarliv, var
Henrik Ankarcrona - kamrat med Dardel vid Svea livgarde, där han steg till
överste och regementschef. Han hade målat i Boklunds privata skola och 1858-61
varit i fransk och spansk tjänst. Hans specialitet blev motiv från fältliv och
drabbningar i Algier och Marocko - zuaver på marsch och i läger, flyende
arabstammar, förföljda av franskt kavalleri, kamelerna i flykt över öknen, de
vitklädda afrikanerna och de franska rödbyxorna insatta i vidsträckta utsikter av
gul terräng, begränsad av mattblå och violetta bergskedjor under högblå himmel.
Figurerna utgöra ett måleriskt staffage i landskapet.
Dessa afrikanska krigsscener blevo hans speciella område - där stod han
ensam bland svenska målare. Senare försökte han sig hemma på svenskhistoriska
bataljer - Narva, Stenbocks getapojkar vid Hälsingborg - och även på
bondemotiv, typer och interiörer från Dalarna: "En söndag i Leksand", "Marknad i
Mora".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
