Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Karl XV:s tid. De gamla och de unga - 4. Amalia Lindegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XV :s TID. DE GAMLA OCH DE UNGA
107
Amalia Lindegren. Söndagsafton i en dalstuga.
Oljemålning 1860. Nationalmuseum.
Hon stannade 4 år i Paris, målade på Cogniets och Ange Tissiers damateljéer
och tillvann sig de svenska målarnas erkännande, ej blott för sin arbetskraft
och sitt rättframma och anspråkslösa sätt utan ock för sin omisskännliga talang.
Året efter hennes utresa nämner Scholander, att hon hemsänt ett "aktningsvärt"
apostlahuvud. Wahlbom berättar samtidigt, att "hon målar ganska snällt, som
man säger". Då Qvarnström inträffat i Paris, påpekar han i brev hem, att hennes
arbeten "bland andra förtjänster äga även den att icke bära ringaste spår av att
vara gjorda av en mamsell".
Den första komposition, hon sände hem, var en "Dryckesscen". Den väckte
uppmärksamhet både för utförandets och för ämnets skull - ett överraskande
motivval av "en mamsell" - blev inköpt av Konstföreningen och utdelades i
litografi till föreningens medlemmar.
1854 lämnade hon Paris, utställde i Dusseldorf "De fader- och moderlösa"
samt "Änkan" - en fattig moder med sitt sovande barn i knät - studerade de
gamla mästarna i Munchen och försökte sig på "Evangelisten Matheus" -
knästycke i kroppsstorlek - flyttade så nedåt Italien, lärde sig där en
friskare, livligare färgbehandling än den bruna ton med mörka, kompakta
skuggor, som utmärkt hennes tidigare arbeten, målade folktyper, italienska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
