Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Karl XV:s tid. De gamla och de unga - 4. Amalia Lindegren - Geskel Saloman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 GEORG NORDENSVAN
genrebilder utan vidare originalitet - "Frieriet", "Blind gubbe med sina
barnbarn", munkar, pilgrimer, bondkvinnor och småbarn. Den lilla, barnsligt glättiga
"Flicka med en apelsin" målades 1855 i Rom.
Efter ett nytt läroår i Paris kom hon hem 1856, gjorde en studiefärd till
Dalarna och fann sig genast inne på det område, som skulle göra henne till den
mest uppburna bland århundradets svenska målarinnor.
Amalia Lindegrens konst var av det slag, som gör en konstnär populär. Det
fordras ingen konstnärlig uppfostran för att glädjas åt en målning, som visar
fram ett skälmskt barnansikte, eller för att uppfatta ett åskådligt uttryck för en
oreflekterad känsla. Det har blivit yttrat, att hennes "täcka barnhuvuden,
vördnadsvärda gubbar och kärleksömma mödrar" väcka angenäma känslor även
hos icke-kännare. Hon skildrade situationer, som ej behövde förklaring: den lilla
flickan, som leder sin stapplande mormor "på väg till kyrkan", pysen, som är
"mormors öga" och snällt träder på nålen åt den gamla, söndagskvällen i
dalstugan, där far spelar fiol och barnen dansa, lillan som äter välling i sällskap
med dockan, dalfamiljen samlad omkring "lillans sista bädd".
Studiet i hennes tavlor kan vara av mindre betydenhet, hon gjorde efter sin
hemkomst framsteg mindre i rent måleriskt avseende än i det måleriska
berättandets konst. I förmågan att på ett osökt sätt gestalta den vardagliga verkligheten
poetisk, att få fram det vinnande vackra i vardagsmänniskors känslovärld stod
hon över flertalet av sina samtida landsmän, även om en och annan av hennes
barnbilder är minst lika "söt" som den är frisk och minst lika mycket lämpad
för en barnbok som för en plats i ett konstgalleri.
Som porträttör var hon jämte Troili en tid framåt den mest anlitade i
Stockholm.
Hon behövde aldrig klaga över brist på förståelse varken från publiken eller
kritiken. Redan 1856 upphöjdes hon av Wohlfahrt till "svenska konstens
primadonna" och 1866 räknas hon till de allra främsta.
Hon levde tillbakadraget utan att göra väsen av sig, arbetade ihärdigt och
metodiskt och blev sällan eller aldrig nöjd med det hon åstadkom.
En viss frändskap med Amalia Lindegren kan man avläsa i
vissa arbeten av Geskel Saloman. I den vänliga iakttagelsen
liksom i den dämpade färgen är han i ännu högre grad
besläktad med danska genremålare, med Exner och Dorph. Bördig från Slesvig
hade han studerat i Köpenhamn, var bosatt i Göteborg 1850-71, överflyttade
sistnämnda år till Stockholm.
"En väverska" visar med sin känsliga behandling, sin klara, jämna, milda
luft i stugan dansk påverkan, "Utvandrare på väg till Göteborg" - kärran med
bondfamiljen skakar fram på landsvägen, staden syns i fjärran i den tidiga
morgonen -. närmar sig mera Nils Andersons riktning. Senare prövade han
Geskel Saloman, f.
i Tönder
(Slesvig) 1821, d. 1902.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
