Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Karl XV:s tid. De gamla och de unga - 4. Amalia Lindegren - Agnes Börjesson, Gustav Brusewitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XV :s TID. DE GAMLA OCH DE UNGA 109
motiv av olika art: "Nyheter från Krimkriget" med figurer i kroppsstorlek, typer
och scener från Algeriet, svenska motiv, bland dem scen från en sy ateljé, där en
brudklänning avprovas på en av de unga arbeterskorna. Och på 1880-talet följde
de stora dukarna "Segrarnas hemkomst" (1880) och "Gustav Vasa i Västerås
1521" (1885), där han slog in på nya områden. Äkta och vinnande genom
kärleksfull ömhet och absolut frihet från effektsökeri äro några i diskret färg
hållna porträtt av konstnärens närmaste anhöriga, och till intim konst, buren
av mild och stillsam poesi, hör en sådan liten hemlivsbild som "Sabbatsljusen
välsignas".
Wallander är fortfarande arbetsam och populär i det borgerliga
Stockholmslivet. Hans motivkrets är alltjämt mångsidig och hans målningar ojämna.
Han experimenterar med eldskensmotiv - "Besök i en stångjärnssmedja"
–och med figurrika kompositioner - "Auktion på ett gammalt herregods",
"Vaktparaden", "Spelparti" och andra scener, där rollerna gärna utföras av kända
stockholmare.
Dessa sistnämnda målningar visa onekligen ett sjunkande. Den gamle målaren
har låtit tiden och utvecklingen gå sig förbi. Hans sista’tavla (1885) utgjorde en
förstorad reproduktion av hans "Marknad i Vingåker" - "sålunda", skrev han
i en förteckning på sina alster, "slutade jag med samma tavla som jag börjat, ty
nu hava sjukdomar troligen gjort det omöjligt att vidare fortsätta".
Peter Eskilson har vistats hemma från 1859.
Det vill till en början ej lyckas för honom att leva på sin konst. ’Han kastar
penslarna och blir fotograf, får som sådan det dagliga brödet och börjar åter
att måla. Jämte små bondelivsgenrer målar han bellmanstavlor - den första,
"Movitz målare" (1866). De bli omtyckta och säljas utan svårighet. Någon
originalitet uppenbarar han ej, hans teckning förblir schematisk och svag och
färgen hård och sträv.
Baron Koskull målar med kärleksfull omsorg, någon gång en altartavla,
oftast små stämningsbilder eller barngenrer. Han tröttnar ej på att upprepa sina
motiv. Kritiken uppskattar hans känsla i uppfattningen, hans diskreta humor och
delikata färgbehandling.
Till diisseldorfskolan är även Agnes Börjesson att räkna. Hon
vann ett aktat nami! genom elegant utförda interiörer med
figurer i 1600-talskostym. "Gamla minnen" - en sorgklädd
dam sittande tankfull framför ett öppet schatull - står kanske
främst bland dessa hennes arbeten. Inom den moderna genren målade hon små,
med behärskad pensel utförda kabinettsstycken, och från Italien, där hon länge
uppehöll sig, förskriva sig små älskvärda genrer, kyrkinteriörer, gatpartier.
Till ett äldre släktled hör Gustav Brusewitz., som studerat i Rom och hos
Cogniet i Paris och som intill sin höga ålderdom var verksam i Göteborg. Han
Agnes Börjesson, f.
1827, d. 1900.
Gustav Brusewitz,
f. 1812, d. 1899.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
