Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Karl XV:s tid. De gamla och de unga - 5. Landskapsmålare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 GEORG NORDENSVAN
På akademiens högtidsdag 1851 erhåller han kungliga medaljen för målningar
med motiv efter eget val. Kort därefter får han tillstånd att medfölja en av
flottans korvetter under befäl av prins Oskar på en färd över Östersjön och
Nordsjön uppåt Norges kust. Jämte en mängd studier bli frukterna av denna
färd några stora målningar, utförda på beställning av konungen och prinsen.
En av dessa tavlor framställer "Fregatten Josefina och korvetten Lagerbjelke för
ankar vid Dusevik" - vindstilla, mjuka och milda toner, åskdiger luft,
solnedgångsskimmer mellan molnen, fartygens master liksom fjällkammen i rosa.
Hösten 1852 ankom han till Dusseldorf med sin vackra hustru och steg -
han som alla andra - in i Andreas Achenbachs ateljé. Han bad mästaren att
som elev "eller åtminstone mot betalning erhålla korrigering ett par gånger i
månaden". Mästaren, som nu var "generad av dylik befattning", avböjde men
gjorde honom ändå ett besök och återkom sedan upprepade gånger. Detta enligt
Larsons egen skildring i brev till överintendenten Anckarsvärd.
På sitt okultiverade skriftspråk berättar han för denne, att Achenbach "för
närvarande är den störste i sin genre i Europa. Han målar marin och landskap
lika märkvärdigt, hans sista stora landskap med Vattenfall övergår till England
-. alla målare här med en Tanke har aldrig sett maken till mästerverk - det
var en storm med granskog och en Björk, som rycktes loss med rötterna, som
hängde över fallet, och vill blott tänka sig sorlet och Bräkningen av Träden
och Priset var 10,000 Rl."
Larson väckte snart uppmärksamhet och fick sälja. Stora tavlor målades,
kamraten och beundraren Zoll fanns nu att tillgå i Dusseldorf och hjälpte till
med staffaget - här liksom i Stockholm. "Ljustring i månsken" är en av dessa
effekttavlor, en annan skildrar "Färden till julottan" -. skogslandskap i snö,
slädar, fackelsken i natten, kyrkans upplysta fönster. Tavlan blev omtalad och
populär hemma. Själv vistades Larson under somrarna i Småland eller i
skärgården. Nu fick han även resestipendium från akademien på 3 år med order att
efter ett år i Paris bege sig till Italien. Men lika litet som stipendiaten Höckert
reste Markus Larson till Italien. Vad skulle han haft där att göra?
Till världsutställningen 1855 målade han ett vattenfall mellan bergsklyftor.
Tavlan, som omedelbart såldes till en engelsman för 9,000 fr., belönades med
mention. Larson rapporterade hem, att medaljerna utdelades "med stor
orättvisa" - det plägar, som bekant, vara fallet med medaljer. Enligt mästarens
utsago hade den varit antecknad till en andra klassens medalj men gick ej
igenom. Gude fick den medalj, Larson borde fått, fast Gudes tavla "i allas
omdöme" var sämre. "Tidemand och jag" - påstår den förbigångne - blevo ock
föreslagna till hederslegionen. Tidemand fick den, men "jag" blev utan.
Par is vistelsen blev för honom en tid av starka intryck och ökad kraftkänsla.
I Paris finner han andra grundsatser råda än i Dusseldorf. "Mina fransmän",
skriver han hem, "äga något anat som ej di andra äger - nemligen att kunna måla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
