Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Karl XV:s tid. De gamla och de unga - 5. Landskapsmålare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XV :s TID. DE GAMLA OCH DE UNGA
115
- genom dess färg - dess breda fraPanta uppfattning - detta ger lyster åt
det hela konstverket att man ej kommer att tänka eller önska ha detaljer."
Men han finner långt ifrån oblandat behag i det han ser. Det finns intet land,
säger han, där konsten "missbrukas som här och äfven sättet att erhålla sitt
Renomé". Konsten är ihålig och liten. Den ende verkligt storslagne konstnären
är Horace Vernet, den målare som för övrigt mest slår an på honom är Troyon
"såsom kollerist". "Di andra Målranne, med undantag af få, målar till konst-
Markus Larson. Landskap i Småland.
Oljemålning 1856. Nationalmuseum.
handlarne efter Publikens smak." Och alltför ofta uppoffra dessa scharlataner
"naturen och formen för effektens skull" - ett uttryck, som man måste förvåna
sig över att finna hos den blivande snabbmålaren och knalleffektsökaren.
Han medger likväl att Paris är konstens huvudstad, "hjertat af verlden, der
allt stort och snillrikt samlas".
Själv tar han intryck av fransk modern teknik. Hemma hade man anmärkt,
att han utför sina målningar alltför noggrant och ängsligt. Scholander hade yttrat,
att han återger naturföremålen "med en till otrevlighet gränsande sanning."1
1 I Aftonbladet, januari 1852.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
