Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Karl XV:s tid. De gamla och de unga - 8. Alfred Wahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 GEORG NORDENSVAN
öre i timmen, tecknade även någon tid i akademiens Principskola, målade små
landskap efter förmåga, fick 1856 sälja ett av dessa försök till Konstföreningen,
blev uppmärksammad och såg sig i stånd att resa till Dusseldorf 1857.
Där var han en tid elev av Gude men målade mest på egen hand, gjorde
studiefärder till Holland, Belgien och någon gång även till Sveriges västkust. Bland
hans målningar omtalas solnedgång i Bohuslän, tyska och holländska motiv i
solsken och månljus, svenska skogspartier - "Vinterlandskap med björnjakt"
(Dusseldorf 1861, figurerna och björnen utförda av Wallander), blev en populär
tavla, som inköptes för Nationalmuseum.
Bland hans arbeten efter sin återkomst till Stockholm 1862 voro ett relativt
stort komponerat landskap med en borgruin vid en stilla flod, en storm från
halländska kusten med en strandande ångare och räddningsbåt på utgående, och
ett av de vanliga ödebygdsmotiven med sjudande fors mellan steniga stränder,
med blånande bakgrundsberg och skyfull himmel.
De fyra år, Wahlberg vistades i Sverige efter de fem åren i Dusseldorf, beteckna
ett mellanstadium i hans konstnärsliv, en tid av sökande och osäkerhet. Som
resultat av dessa års arbete visades på utställningen 1866 tre svenska landskap
och en månskensstämning från Hörningsholm.
"Svenskt insjölandskapsmotiv från Kolmården" betecknar slutpunkten av
Wahlbergs verksamhet som naturavbildare i Dusseldorfsstil.
Oländig natur, mörk barrskog,’ björkdungar, klippor och stup, en sviktande
spång över djupet. Utsikt över branter och skogskammar ner till en lugn insjö
med stor synvidd över uddar och stränder. Sommarsol från en kall blå nordisk
himmel med hopade massor av moln - vita, ljusgrå, violettskiftande.
Den uppsvenska naturens på en gång vilda och milda karaktär fick uttryck i
detta resultat av ihärdigt arbete, av mycken omsorg och skicklighet i
kompositionen, i fördelningen av färgerna, i utportionerandet av ljus och skugga, men
där hel, samlad, samklingande stämning saknas.
I Hörningsholmstavlan är det diktaren, som fört penseln. Slottets långsträckta
fasad badar i månljus. Fullmånen sitter blank som en slant i den blå etern, de
svävande molnen ha reflexer i silver och en silverspång är slagen över den
spegel-stilla fjärden. En poetisk tolkning av augustimånsken i idyllisk svensk
skärgårdsnatur. Behandlingssättet - slätt och nyanslöst - ger målningen nästan karaktär
av en litografi. Man tvingas att lägga märke till, hur bunden konstnären var av
sin begränsning - man känner, att han velat få fram något personligt i
stämningen men att uttrycksmedlen ej räckt till.
Hörningsholmstavlan är en föregångare till de praktmånsken, Wahlberg skulle
komma att måla. Men en kort förut fullbordad liten aftonstämning från
Kolmården1 äger ett stämningsinnehåll, som pekar framåt i hans alstring. Det är
1 Tillhörig Nationalmuseum, nu deponerad i Örebro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
