Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I Sverige, 1870-talet - 2. Akademiens elevkrets - 3. Utställningarna 1875 och 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 GEORG NORDENSVAN
Den unge Strindberg var som kritiker ingen frondörnatur, sökte ej utmärka
sig varken genom oppositionslust eller genom nyhetsjakt eller originalitet i
synpunkter. Han ville se det berättigade i olika riktningar, gav sitt erkännande
åt "de gamla ärliga målarna", som nu "ställas orättvist i skuggan", och sökte
vägleda ungdomen med lugn och välvilja.
Efter sitt första, helt korta besök i Paris 1876 ingår han på frågan om vad
svensk konst har att lära av utflyttning. Han varnar för främmande modekonst,
påpekar den franska naturens olikhet mot den svenska, luften är en annan än
den, vi andas hemma, solen lyser annorlunda. Våra målare - yttrar han -
anstränga sig att se fransk natur med franska ögon, men är det egentligen
någon idé att söka tävla med fransmän på dessas eget område? Även om våra
målare i Paris inlära god teknik, så kan denna dock ej tillämpas på hemlandets
natur. Strindberg uttalar den enkla sanning, att motivet bör skapa sitt uttryck:
"Man frågar, om ej den svenska naturen skall vara mäktig att väcka en
konstnärs kärlek och därmed giva honom uttrycksmedlet. Skall han nödvändigt
behöva resa utrikes för att lära sig måla?"
Strindberg hänvisar sina målande landsmän till de uppgifter, som ligga
närmast inom räckhåll \- när ungdomen reser bort, "bliva till sist icke stora utsikter
för att få en svensk målarkonst". Han påminner även om, att vi äga en svensk
historia. Han kan ej inse, att t. ex. Carl Larsson har mycket att lära i Paris,
men om Larsson stannar där ute, hur går det då med "våra vackra och stora
minnen?" Då "få vi vänta på kraftiga bidrag till en svensk konst, och
väggarna i Nationalmusei vestibul få troligtvis länge vänta på den, som skall
komma".1
Den blivande bildstormaren talar alltså för svensk karaktär i svensk konst
och för målmedveten, besinningsfull utveckling: "Det vore klokt icke
bortkasta en med mångårig möda förvärvad färdighet för en ny av tvivelaktigt
gagn."2
3.
Akademiens utställningar 1875 och 77 ge belysande
överblickar över laget.
De gamla hörsamma ganska mangrant reglementets uppmaning till
akademiens medlemmar att "villigt och efter bästa förmåga" bidraga till dess
utställningar. Palm uppvisar italienska motiv, Scholander ståtliga akvareller (serien
"Den blödande rosen"), Boklund historiska kostymfigurer och små djurstycken,
1 Posttidningen 20 febr. 1878.
2 1876. - Strindbergs konstuppsatser trycktes i Stockholms Aftonpost 1872, i Dagens
Nyheter 1874 ff. - några av artiklarna anonyma - i Posttidningen, Finsk tidskrift och ett
brev i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1878. I Strindbergs samlade skrifter ingå flera
av dessa uppsatser, några likväl med betydande uteslutningar.
Utställningarna
1875 och 77.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
