Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I Sverige, 1870-talet - 3. Utställningarna 1875 och 77 - Perséus' elevkrets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 GEORG NORDENSVAN
måste till följd av brist på besökande stängas i förtid – "ett sorgligt tecken
men betecknande för våra dagar", yttrade Boklund om förhållandet.
Under de närmaste åren blåsa ganska grå och snåla vindar över konstlivet
i Sverige. Vederbörande klaga över allmänhetens liknöjdhet, och från mer än ett
håll hörs klagomål över att intresset slappnat, även hos de styrande. Konstlivet
hemma saknar en sporrande kraft, saknar initiativ och samverkan. För de
gamlas minne står nu Karl XV :s tid som en förgången guldålder. "Det är
underligt att se" - skriver Scholander till Bengt Nordenberg i Dusseldorf1 - "huru
häftigt ombytet var ifrån leende solsken för konsten till en jämnmulen himmel,
som bådat endast olycka och nöd i nästan alla länder. Vi skola därmed ej
tänka på gamla Sverige. Att här står illa till är mindre underligt, då vi ju
sedan hedenhös veta, att den impuls, som utgår från konungen, tränger igenom
hela folket, huru litet konungsligt detta för övrigt må vilja låtsas vara
emellanåt, och att således betydlig skillnad märkes emellan verksamheten bland
konstnärerna under kung Karls regering och vad nu äger rum. Ingenting
göres" . . .
Och i ett brev till Scholander yttrar Arsenius,2 att det vore statens plikt att
"åtminstone något lyftningsförsök i denna svåra tiden borde vidtagas". Han
tilllägger, att "gamla satsen noblesse oblige blivit till en saga. Om man jämför sättet
att liva och uppmuntra de bildande konsterna i Karl XV :s tid med vad nu göres,
om, som jag tror mig veta, än åtskilligt sker tyst och gott, emellan det gräsliga
misstag i uppmuntran begås, så är dock skillnaden otrolig".
Scholander fick för akademiens räkning smälta sin gamle väns anklagelse för
misstagen i uppmuntran. Han var ej solidarisk med majoriteten inom akademien
och han tycks ha sval j t förargelsen över att bli överröstad. Fördelningen av
resestipendierna medförde en och annan slitning, de sökande voro för många och
de, som funno sig förbigångna, dolde ej alltid sin missräkning.
De magra utsikterna för framtiden avskräcka ej den dristiga ungdomen,
tvärtom råder - enligt Scholander - "en trängsel att komma in på konstnärsbanan,
så att vännen Boklund har största möda i världen att reda sig med pappor och
mammor och snillen, som titta fram ur alla landsändar".3
Akademielevernas skara rekryterades sålunda utan svårighet. Skolorna voro till
trängsel fyllda, och de unga snillen, som ej voro så pass försigkomna att de
fingo plats i målarskolan - som var tillgänglig endast för modellskolans elever
- de fingo under väntans tid en tillflyktsort hos Perseus.
Perseus’ elevkrets. Perseus hade efter sin stipendietids utgång slagit sig ner i
Stockholm 1875. Hans lärarverksamhet började året därpå, då ett par
ungdomar fingo måla stilleben i hans ateljé. De drogo andra med sig, och snart
målades även hos Perseus efter levande - klädd - modell. Själv uppträdde
1 5 sept. 1878. - 2 1879. - 3 I det nyss citerade brevet till Nordenberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
