Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I Sverige, 1870-talet - 6. Helgo Zettervall, Lunds domkyrkas restaurering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE, 1870-TALET 149
som akademistipendiat i Nordtyskland. Scholander frågade honom i samma brev,
om han vore villig att under sin vistelse utomlands offra tid på att uppgöra ett
nytt förslag för domkyrkorestaurationen. Svaret blev, att Grundström var villig.
Scholanders ämbetsutlåtande om Zettervalls nya förslag avgavs den 24 juli.
Det är ganska korthugget. Han framhåller åter, att kyrkan aldrig blivit uppförd
enligt den ursprungliga planen, utan att denna under ett långsamt byggande blivit
högst betydligt ändrad. "Planen har i sin helhet fransk karaktär, men det yttre
har erhållit det i svenska medeltidskyrkor vanliga nordtyska formuttrycket, alstrat
genom tegelkonstruktion och alls icke motsvarande den konstmässighet, som råder
i planläggningen."
Han avråder från tanken att "göra av byggnaden vad densamma aldrig varit"
och anser, att man bör "hålla sig vid det formuttryck, som under utförandet
blivit åt densamma givet, och sålunda hävda den historiska sanningen".
Scholander begärde nu allmän skisstävlan mellan svenska arkitekter.
Domkapitlet avstyrkte tanken på tävlan, då man "känner den nästan fullständiga
bristen inom vårt land på sakkunniga personer i denna del av byggnadskonsten".
Hellre önskade domkapitlet ett omdöme av någon sakkunnig man i utlandet,
exempelvis av Viollet-le-Duc i Paris, Fr. Schmidt i Wien eller Voigtel i Köln
- det var enligt Scholanders åsikt ett orimligt uppslag, då dessa auktoriteter ej
kände de historiska förutsättningarna för Uppsaladomens karaktär. Det blev ej
heller genomfört.
Grundström fortsatte emellertid sitt arbete i Paris efter att ha besett pågående
restaurering av Kölndomen och av katedralerna i Reims, Laon och St. Denis.
Att förebilder eller stilfränder till Uppsaladomen voro att söka i Nordtyskland
och ej i Frankrike fann han uppenbart. I sitt restaureringsförslag visade han
en pietet för det historiskt givna, som var ganska främmande för Zettervall.
Grundströms kyrka är tung och allvarlig, tornen ha fått behålla sin baltiska
ytdekorering med blindnischer, sköldar, fyrpass m. m., vita i den mörka
tegelytan, men dessa torn uppbära väldiga, massiva spiror.
Förslaget var färdigt i maj 1878 och hemsändes.
Scholander betonar (6 juli s. å.), att Grundström vill bevara byggnadens
karaktär och att en "sådan fullkomlig ändring" som den av Zettervall föreslagna,
"ej bör ingå i planen för ett monuments återställande, allra minst då detsamma
i lämningarna från fordom innebär fröet och anvisningarna till åstadkommande
av ett bestämt, karakteristiskt helt".
Grundströms förslag sändes jämte ämbetets utlåtande till domkapitlet, som ej
ville höra talas om något annat byggnadsförslag än Zettervalls. Med anledning
av en artikel av Nyblom, som Scholander ansåg vara inspirerad av Zettervall,
skrev Scholander till Grundström:1
1 25 okt. 1879.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
