- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / II. Från Karl XV till sekelslutet /
152

(1925-1928) Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I Sverige, 1870-talet - 7. Scholanders sista tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152 GEORG NORDENSVAN

Rom "är en håla för il dolce far mente. Se Vatikanens rikedomar, titta på
Peruzzi och Bramante, offra fyra månader men icke mera på den eviga staden.
- Mig höll akademien med blyhand tre vintrar i det... nu syndar jag:
förbannade Rom."

Han ger en och annan notis om ungdomarna hemma och om skolans läge:

"Efter tre år ha de gamla eleverna sinat ut, och troligen komma inga andra
i deras ställe. Vi befinna oss i ett övergångsskede av obehagligaste art."1

Två år senare: "Skolan är tom, ett par tre å fyra elever, vilka tävla om
prisämnets lösning och sällan komma upp, då de hava rättighet att arbeta hemma."2

Av Scholanders sista elever erhöll Carl Möller kungliga medaljen 1879, Ludvig
Peterson 1880 och Gustav Clason 1881.

Det gamla gardet hade snart tjänat ut. Med växande oro hade Scholander sett
Boklunds tillstånd - "det är hemskt", hade han flera år förut yttrat vid tanken
på, att kamraten kunde stupa och lämna sin stora familj på bar backe. Boklund
hade dock hållit sig uppe, till dess under loppet av 1880 hans krafter voro
uttömda. Vederbörande voro betänkta på att uppdela hans intendentbefattning
vid Nationalmuseum på två händer - han skulle få sköta endast de rent praktiska
åliggandena. Denna detronisering blev honom dock besparad, han avled den 9
december, på dagen 25 år efter sin ankomst till Stockholm. Den sista målning,
han fullbordat, var ett porträtt av den konung, vilkens mest hängivne beundrare
han varit.

Med samma kärva rättframhet som i sin rapport till Knud Baade 1873 ägnade
Scholander sin avlidne kamrat några minnesord i ett brev till Bengt Nordenberg.3
Boklund - skrev han - offrade tid och pengar på att tjäna andra. "Sura vänner
voro vi - råd och rättelser mottog han ej", han tillät ingen att lägga sig i sina
affärer, gav bort, lånade bort pengar, målade på svagare kamraters till
Konstföreningen hembjudna tavlor, vilket upptog "hundratals timmar", visade med
ett ord "en nästan oförlåtlig oegennytta". Men säkert är, "att aldrig någon funnits
här, som till samma grad som Boklund sökt att främja artisternas bästa och
uppoffrat sig för att tjäna dem".

Konstnärerna visade sin erkänsla genom att till förmån för hans familj
anordna ett tavellotteri. Det inbragte omkring 19,000 kr.

Scholander överlevde sin gamle kamrat på dagen fem månader.

Föregående sommar, då han vistades på Gotland, hade han anförtrott tannen
Säve, att han begått en akvarellskiss, som "blev rentav strunt" och vittnade om
"börjande hjärnförlamning. 63-åringen duger svårligen mera till någonting."

Den 31 mars 1881 avslutade han sitt sista brev till Grundström med orden:
"Jag har varit ute för en hj ärnskakning, som förbjuder arbete, och jag känner,
att skrivandet måste avbrytas."

1 9 okt. 1878. - 2 11 dec. 1880. - 3 31 dec. 80. Brevet till Baade här återgivet sid. 129.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:32:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/2/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free