Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I Sverige, 1870-talet - 7. Scholanders sista tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE, 1870-TALET 153
Sitt avsked från akademien behövde han ej uppleva. Den 9 maj, då han jämte
de övriga lärarna granskade elevernas arbeten till den stundande högtidsdagen,
träffade honom en blodutgjutning i hjärnan. Han avled på aftonen samma dag.
Högtidsdagens firande blev uppskjutet till den 21 maj. I Scholanders
årsberättelse, som förelåg färdigt utskriven och på förhand daterad den 14 maj och
som nu upplästes, förekommo några ord om det mål, akademien borde uppställa
för sin undervisning. Denna borde framför allt sträva till att giva konstnärerna
förmåga att samla sina krafter till "monumentala, en bestämd stilriktning
angivande arbeten".
Hans egen dilettantism som målare hade lärt honom inse värdet av en fast
underbyggnad. Ungdomen måste från början med konsekvens och insikt ledas in
i de bästa spåren. Akademiens uppgift - det hade han flera gånger påpekat -
vore att verka för "de goda traditionernas bevarande", att uppfostra ungdomen
till stilkunskap, till historiska begrepp, som, en gång inplantade, kunde giva
näring åt fantasien och stadga åt handen. Endast på detta sätt kunde småningom
en svensk konstskola växa upp.
Men då han uttalat en förhoppning i denna riktning, visste han alltför väl,
att man ej skulle ha brått, då man ville invänta resultaten av sin strävan. "Allt
går ändå sin trygga ökgång" - det är ett av hans levnads rön - att påskynda
den genom att utgjuta vredens skålar över det gamla, som i sinom tid nog makar
åt sig, det är ej mödan värt.
Det är den resignerade svenske konstnären, som talar.
Boklunds plats som intendent vid Nationalmuseum intogs av Gustav Upmark,
fil. doktor och förste amanuens, och platsen som professor och akademi direktör
av Georg von Rosen. Scholanders syssla som akademiens sekreterare ärvdes av
A. T. Gellerstedt, medan Zettervall blev professor i arkitektur och intendent i
"ämbetet". Ett år senare efterträdde han Dardel som överintendent.
Regentombyte alltså över hela linjen. Ett kapitel i svenskt konstliv var
avslutat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
