Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. 1870-talets konstnärskrets. Germansk och romersk påverkan - 1. Düsseldorf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v.
1870-TALETS KONSTNÄRSKRETS. GERMANSK
OCH ROMERSK PÅVERKAN.
1.
"Snart befinner sig hela svenska måleriet på främmande jord" hade
Wickenberg skrivit 1844. En mansålder senare var utvandringen lika livlig. Var och en,
som kunde rycka sig lös, reste "ut", sökte sig fram till orter, där hans
förutsättningar anvisade honom en studieplats. Många hämtade impulser från flera
håll, sökte tillägna sig det bästa, olika skolor kunde erbjuda, sökte på så sätt
undvika ett ensidigt uppgående i en viss skolas allmänna tendenser och teknik.
I akademiens årsberättelse 1878 uppger Scholander, att 10 svenska konstnärer
uppehålla sig i Dusseldorf, 4 i Munchen, en i Weimar, 8 i Rom och 31 i Paris.
Dusseldorf. Dusseldorf har genomlevat en kristid. Under fransk-tyska
kriget var där "ohyggligt" - staden låg nära krigsskådeplatsen och var
överfylld av sårade och av franska krigsfångar i eländigt tillstånd. Under de
närmast följande åren voro tiderna genomgående tryckta. Konsthandeln i Tyskland
låg nere, var ännu 1874 "i miserabelt skick", konsten drog sig till den nya
rikshuvudstaden, sambandet med Paris var avbrutet. Norrmännen hade beställningar
hemifrån och redde sig någorlunda. Svenskarna däremot drogo sig fram med
svårighet, ansågo sig undanskjutna och sedda över axeln av landsmännen -
en och annan klagar över att kritiken i Sverige hatar, förtalar och skymfar dem.
De gamle känna sig ej längre hemma i sin miljö. Staden är ej längre
artisternas. Den har växt ut och blivit fabriksstad och militärstad. Där förr furuskogar
brett sig, resa sig nu massor av svarta fabriksskorstenar. Folket har blivit förråat.
Och konstutövningen är ej i längden livande.
De gamle äro missnöjda. Det finns bland dem energiska naturer, som
outtröttligt arbeta och som, om de än ej kunnat undgå att taga intryck av den sjuklighet,
som råder i skolans kolorit, likväl ärligt söka och ibland även lyckas hålla
sig uppe, friska naturer, som inse de gamla ateljétraditionernas "oförnuft" och
som äro glada över att "den gamla slentrianen" synes på väg att dö ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
