Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. 1870-talets konstnärskrets. Germansk och romersk påverkan - 1. Düsseldorf - Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 GEORG NORDENSVAN
För de unga svenskar, som ställt sitt mål högre än till bondgenren, var
Dusseldorf ej rätta platsen. De drogo sig hellre till Munchen, som var en livlig
konstort, i hög grad eftersökt, även av utlänningar.1
Alltsedan 1850-talet var Piloty där huvudmannen i den historiska skolan,
professor vid akademien och sedan 1874 dess direktör. Hans egen konst utgick
från Delaroche och Gallait, den var litterärt betonad men införde på samma
gång i tysk historiemålning detalj realitet, detaljrikedom och teknisk virtuositet.
Faran i denna riktning låg ej minst i dess realism, som huvudsakligen
åstadkom attribut- och kostymmåleri. Julius Lange betecknade riktningen som
"konsthistorisk konst, museikonst, gallerikonst, apparatkonst". Det är följdriktigt nog,
att Pilotys "Germanikus’ triumftåg" och "Alexander den stores död" gåvo intryck
av omsorgsfullt anordnade teaterscener och att skolans höjdpunkt och slutpunkt
betecknas av Makarts prakttavlor, som frossa i rikedom på stoffer och färger.
Unga svenska målare kunde räkna på Pilotys välvilja. Han var gammal kamrat
med Boklund från dennes miinchentid och tog vänligt emot dennes elever, gav till
och med ett par av dem - Perseus och Hellqvist - plats i sin "Meisterschule".
Rosen blev ej Pilotys elev - han hade sin ståndpunkt given, då han kom till
Munchen för att där måla sin Erik XIV. Och Kronbergs alster från hans
miinchentid visa föga påverkan av Piloty, mera av Makart och av gamla mästare.
Miinchenmåleriet gick över hela linjen i de gamla mästarnas spår. Vilken
lärare ungdomen än valde, hänvisades den till galleristudier, och dessa idkades
planmässigt och grundligt. Det var dock endast ett fåtal svenskar, som nu stannade
en längre tid i Munchen. Men av norrmän fanns där en betydande koloni.
Eilif Petersen, Heyerdahl, Werenskiold, Gerhard Munthe, Skredsvig, Harriet
Backer, Kitty Kielland lade i Munchen en solid grund för sitt kunnande. Utan
tvivel blev studiet av de gamla mästarna, såsom det där bedrevs, tryckande
för en och annan av dem, och överflyttandet till Paris kunde kännas som en
befrielse - den kunskap, de förvärvat, var dock ej att förakta, och av den
-konstkultur, de insupit i gamla Pinakotekets luft, blev säkert något kvarsittande, även
om de i Paris tvättade bort galleritonerna från paletten.
Världsutställningen i Paris 1878, då den franska konstens överlägsenhet blev
fastslagen, och den internationella konstutställningen i Munchen 1879, som gav
en fyllig och imponerande överblick av franskt måleri, medförde en
genomgående upprensning inom den norska skolan, och därmed vidtog ett nytt kapitel
i norrmännens utveckling - genom Paris gick deras väg till hemlandet.
Svenskarna däremot delade sig på mångahanda vägar, innan de hittade hem
till sitt.
Rom. Rom har 1870 blivit kungariket Italiens huvudstad och har
tagit på sig "den stela uniformen av ett modernt residens". Artisternas falang
1 Enligt uppgift av Scholander i sitt högtidstal 1876 voro då av Miinchenakademiens 352
elever 209 främlingar, bland dem 8 svenskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
