Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. 1870-talets konstnärskrets. Germansk och romersk påverkan - 4. Gotthard Werner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 GEORG NORDENSVAN
- ur ett ymnighetshorn rullar en flod av mynt, judar plocka upp dem, kristna
slåss om slantarna, och dansen är i gång omkring den gyllene kalven, som är
uppställd högt på en piedestal. Ett klassiskt tempel utgör bakgrunden för denna
komposition, figurerna bära rika renässansdräkter.
Serien utfylles av Ryktet, Döden, Tiden, segergudinnor m. m. Här är ingen
brist på fantasi och på idéer, ej heller på vackra detaljer.
Men för dessa rika kompositioner fanns ej utrymme på salongens väggar.
Målningarna äro smått behandlade, monumental konst i miniatyr. Man förvånar
sig över, att konstnären fyllde det bestämda ytinnehållet med en mängd detaljer
i stället för att lägga an på ett verksamt helintryck av kraftiga linjer och starka,
klara färger, av målerisk glans och glädje.
Frisen är nu flyttad till Jernkontorets skäligen skumma trapphus. För att kunna
fälla ett välgrundat omdöme borde man ha sett den på dess ursprungliga plats,
en salong av måttlig storlek och med rik belysning.
Kort efter de Bolinderska målningarna följde "Biskop Brasks sista mässa i
Linköpings domkyrka". Den luftigt hållna skissen lovade mera än den utförda
målningen gav. Men denna visar tydligt nog Werners strävan till
väggmålningsstil, till monumental hållning, förenklat målningssätt.
Längre fram deltog Werner i tävlan om utsmyckandet av Nationalmusei
trapphall – först 1884 i förslag till ämneri för dessa väggytor (han fick andra priset),
därefter 1891 i skisstävlan.
Hans förslag till dekorering av nedre trapphallens båda sidofält behandla
sex svenskhistoriska motiv från Karl IX till Gustav III.
Några av dem äro överraskande intresselösa. Monumental hållning äga endast
de båda största bilderna: Västerås recess - kyrkinteriör med biskoparna i full
ornat mot bakgrund av altarskåp och valvmålning i gyllene toner - och Gustav
III i Rom -. vidsträckt utsikt fram mot Colosseum, vitt solsken, knallblå
himmel, en röd kardinal, konungen och hans svit svartklädda.
Werner fick tredje priset. Men Rosens förslag, att han skulle få utföra dessa
båda motiv al fresko, vann ingen tillslutning inom nämnden. Det blev Carl
Larsson, som omsider fick utföra museimålningarna.
Werner vistades hemma i ett par repriser, levde dessemellan flera år i
Egypten, en vinter i Munchen, upprepade gånger i Rom.
I Egypten målade han ökenstämningar: "Den ruvande Debora", "Arabens
aftonbön", "Hägringen". Bland hans studier därifrån äro med omedelbar friskhet gripna
stämningar: vita murar, kupoler och minareter, sandterräng i mild, solmättad,
ljusgrå luft. Han kan i en och annan skiss nå atmosfärisk verkan liksom känslig
och nobel färghållning, men de utarbetade målningarna sakna i regeln luft,
liksom färgerna lätt bli okänsliga, lokalfärgerna skrikiga, halvtoner och skuggor
askfärgade eller läderaktiga och döda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
