Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. 1870-talets konstnärskrets. Germansk och romersk påverkan - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1870-TALETS KONSTNÄRSKRETS 179
med spiran i sin hand och svenska flaggan som bakgrund och omgiven av
symboliska figurer: Religion, Fred, Vetenskap, Industri m. fi. I den andra
takmålningen framställde han Morgonrodnaden på sin char, dragen av tumlande putti
och ströende blommor över jorden, i förgrunden den vikande Natten, högst
uppe i klart ljus Apollo med sitt fyrspann. Den tredje plafonden - i övre
vestibulen - illustrerar kung Oskars valspråk "Över djupet mot höjden". Upp
genom rymden svävar människosjälen i gestalt av en ung, blond flicka med
fjärilsvingar, ledd av sin skyddsängel, som endast helt lätt vidrör hennes
utsträckta hand. Ängeln är framställd i en dristigt fångad, flygande rörelse.
Gruppen är hållen i ljusa färger, själen i vitt, ängeln i blekt gult men vingarna
i rosa. Målningarna utfördes på duk i konstnärens ateljé.
Vid mitten av 1890-talet började han utsirningen av Hallwylska palatset,
interiörerna komponerade av byggnadens arkitekt Clason. Väggfält och
plafonder upptaga motiv som "Friluftskonsert" - musicerande putti, nymfer, som
gunga på blomsterslingor, motiv av samma art, som Masreliez behandlat hundra
år förut och som ej varit främmande för Kronberg. Men målningarnas karaktär
har självklart nog intet, som påminner om Masreliez’ arabeskstil, lika litet
som den Hallwylska interiören har någon frändskap med gustaviansk nyantik.
Kronbergs plafond är Boucherblond, motivet är behandlat i lekfull frihet,
färgerna äro lätta, glada, mjuka, de vingade figurerna ge intryck av en flock
sångfåglar i människohamn.
En polär motsättning till dylikt glättigt lekverk bildar den vid sekelskiftet
utförda utsirningen av Adolf Fredriks kyrkas kupol - fyra stora målningar,
"Konungarnas tillbedjan", "Jesu dop", "Pietå" och "Uppståndelsen".
Komponerade i vad man kunde kalla monumental illustrationsstil äga de en viss högtidlighet i
grupperingen, enkla linjer och enkla, samlade färger. Fyra evangelister i
helfigur utgöra sockelbilder. Den arkitektoniska infattningen är rik och smakfull.1
1905-1906 utförde Kronberg prosceniummålningen och plafonden i den nya
Dramatiska teaterns salong. Den förra - av låg och långsträckt form - visar
"Eros och ödesgudinnorna". Den cirkelrunda plafonden upptar som huvudfigur
Apollo på sin vita vinghäst och med lyran lyftad högt över sitt huvud, medan
nedanför bergets krön sånggudinnorna utgöra en ståtlig grupp i mjuka, böljande
linjer. Kompositionen är i sin hållning en frukt av Kronbergs Tiepolostudier,
den är av stor rymdverkan, figurerna hålla sig nära ytterlinjen, men den är på
samma gång originell i figurernas sammanställning. Den lägger först och sist
an på linjernas rytm - det har med rätta blivit påpekat, att dessa sånggudinnor
äro besläktade med figurer av Leighton och Burne-Jones. Koloriten är smekande
men tunn och blek, ljust gult och rosa, det minsta möjliga.
I Kronbergs sista verk, plafonden "Perseus och Andromeda" - 1918 i Hall-
1 Zettervall hade långt förut - i mitten av 1880-talet - föreslagit Kronberg att han skulle
utföra absidmålning i Lunds domkyrka. De 1901 utförda skisserna refuserades emellertid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
