Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. 1870-talets konstnärskrets. Germansk och romersk påverkan - 8. Axel Gustav Hertzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1870-TALETS KONSTNÄRSKRETS
185
herr professorn givit honom i stipendiefrågan, anser hoppet om understöd vara
’Taffaire fini".
"Min väg är törnig", heter det i samma brev, "men jag skall fortsätta den
så gott jag kan, och fastän pekuniära förhållanden uppresa för mig oupphörliga
hinder, behåller jag dock hoppet, att mitt ärliga strävande och min varma kärlek
till konsten ej alltid skola stranda mot oblida öden."
Året därefter tycks penningbristen "antaga en permanent karaktär". Det går
ej längre att betäcka ens de nödvändiga utgifterna med _^
de små summor, en och annan såld målning inbringar. ^/
Nu undrar han om han kunde få någon ritlärareplats
i Stockholm eller i någon småstad. Han vet visserligen,
att det bleve ett ödsligt liv - "i synnerhet som jag
troligen ej kan låta bli att måla" - men han måste
försöka.
Någon anställning fick han aldrig, och hem kom han
endast på ett kort besök sommaren 1873, då han "åt, drack
och mådde väl som en kyrkoherde". Han hade året förut
fått sälja till Nationalmuseum sin känsligt och vackert
målade tyska genrebild "Konfirmanden".
I Dusseldorf hade han grävt sig ned och där blev han ett
original, som något talte skrattas åt men mera hedras ändå.
Där fanns i själva verket ingen, som ej värderade mullvaden
Hertzberg för hans goda hjärta, hans redliga kamratkänsla.
Med yttersta omsorg och tålamod utarbetade han sina
målningar - motiv från 1600-talet eller moderna tyska
.genrer: "Spåkvinna", "Skål", "Den sjuke gossen", "En
blesserad", "En välbekant melodi". "Han är flitig på sitt
vis", skrev en gång Axel Nordgren, "det vill säga, han
målar några timmar varje dag, men vid årets slut har han
ändå ej hunnit med mer än två å tre småtavlor."
På sin sista större tavla, en klosterinteriör med en döende
svensk krigare, hoppades han i dat längsta. För att kunna göra tavlan färdig
måste han pantsätta dat ena efter det andra av sina vapen. Och då arbetet, som
sändes till Stockholm, ej blev inköpt av Nationalmuseum, krossades hans sinnes
spänstighet. Han avled på Mariahospitalet efter fyra månaders sjukdom.
"Vi förlora i honom en god kamrat och aktningsvärd konstnär, som alltid
hade en allvarlig strävan", yttrade med fullt skäl en av hans konstbröder i ett
brev hem.1 Den i Stockholm refuserade tavlan utgjorde snart sagt det enda, han
lämnade efter sig. Den såldes till lågt pris på auktion. De fattigaste av den
avlidnes fordringsägare fingo ut en del av vad den fattige målaren var dem skyldig.
1 B. Nordenberg till Scholander 2 sept. 1878.
Hertzberg.
Teckning av ^V. Wievel.
"Palettskrap" 1878.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
