Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Svenska parisare, 1870-talet - 1. Rörelser inom det franska måleriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VI.
SVENSKA PARISARE. 1870-TALET.
1.
Flertalet av de utresande unga svenskarna hamnade i Paris, och därigenom
fick vår svenska konst sin andel i det moderna genombrott, som denna tid
medförde.
Då härskade realism, handfast realism men även experimentlust och
nyhetsbegär. Tidens sökande ledde till ljusmåleri och impressionism, till en ny
färglära och en ny målningsmetod. Denna tid var stolt över att ha uppfunnit "modern
konst för moderna människor".
Alltsedan århundradets mitt var Courbet i Frankrike det realistiska måleriets
hövding och herre. Under 1860-talet väckte hans efterföljare, "realisternas
skola", uppmärksamhet och förargelse. Detta årtionde medförde i Paris sådana
orostecken som "de refuserades salong", som framtvangs av den kejserliga
regeringen 1863, och Zolas kampanj för realismen 1866. Det är likväl att lägga
märke till, att Zola - som blev kallad "realismens härold" - alls ej såg
måleriets huvudsakliga uppgift i objektiv verklighetsavbildning.1
Även Millet blev kallad realist. Han målade ju vulgära ämnen och simpla
typer, målade bonden i dennes dagliga tillvaro, arbetet i hemmet och i den
alstrande, fruktbara naturen, lantmannens dagliga miljö. Såningsmannen,
Tröskaren, Trädplanteraren, Axplockerskor på åkern, det är milletska motiv. Han
behandlade dem med biblisk enkelhet, även vulgära detaljer fingo i hans
framställning något av monumentalitet. I hans bilder av arbetet i marken eller i
hemmet fann konsten ett nytt ideal, ett nytt språk.
1 Zola framhåller i sina alarmartiklar med anledning av salongen 1866, att det moderna
måleriet visserligen bör skildra verklighet - "att måla drömmar är en lek för barn och kvinnor,
männens uppgift är att måla realiteter" -. och att målaren bör söka nya och starka
uttryckssätt, "un accent nouveau et puissant", men det han först och sist söker i ett konstverk är det
personliga och levande: "Une ceuvre d’art est un coin de la création vue å travers un
temperament."
Denna ofta citerade sats återkommer på minst tre ställen i Zolas konstartiklar, maj 1866.
Dessa började införas i tidningen 1’Événement men väckte sådan upphetsning, att tidningens
ägare efter den andra artikeln fann sig föranlåten att avbryta seriens offentliggörande. Den
trycktes 1867 i Arséne Houssayes "Revue du XIX:e siécle" och ingick sedan i Zolas
essaysamling "Mes haines" 1880.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
