Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Svenska parisare, 1870-talet - 1. Rörelser inom det franska måleriet - 2. Den svenska pariskolonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kolorit. Och tidens store monumentalmålare Puvis de Chavannes hade utbildat
sin stil stick i stäv emot det franska romantiska måleriets genombrottsman
Delacroix. Dennes temperament var lidelse, oro, rörelse, färgglöd, Puvis’ konst
var enkla harmonier, stillhet, heliga lundar, harpor i luften, överjordisk frid.
Uppslagen från närmast föregående tid - i motiv liksom i
framställningssätt - gjorde sig ej minst gällande i landskapet, där Barbizonmästarnas insats
nu trängt in i allmänna medvetandet, och i genren, där Courbet och Manet givit
uppslag till en ny riktning: friluftstudiet, tillämpat i stort på realistiska
vardagliga motiv. Som denna riktnings typiska representant står Bastien-Lepage -
bondson från Lothringen. Han målade 1874 sin farfars porträtt, den gamle
mannen sitter i sin trädgård, vardagsklädd, händerna i kors, snusnäsduken i knäet.
Bastien upptog sedan Millets motivkrets, målade bondetyper och bondeliv,
skördefolkets middagsvila ute på ängen, potatisplockande flickor.
Vid slutet av 1870-talet stod han som den unga målarskolans främste man,
representant för realism, fotad på individuell uppfattning och på behärskat,
moget studium av såväl form som färg.
Måleriet är den konstart, som mest låter tala om sig, men franska kritiker
från denna tid iakttaga med större tillförsikt verksamheten inom skulpturen och
anse, att denna aldrig stått högre. Den. arbetar sig med kraft ut ur klassicitetens
fjättrar, visar på en gång fantasi, styrka och kraftig realism, formkänsla äger
den utvecklad ända till överförfining, i alla händelser uppbäres den av hög
konstkultur. De representativa namnen äro Carpeau, Paul Dubois, Barrias, Chapu,
Frémiet.
Världsutställningen 1878 - endast sju år efter kriget och efter kommunens
förstörelseverk - uppenbarade den franska konstens överlägsenhet, men det som
främlingen tvangs att beundra i denna konst, var främst dess kultur, dess starka
ryggrad, dess samlade kunskap och intelligenta, energiska arbete. Unga svenskar
kunde med skäl erkänna den franska konstens strävan till "ljus, klarhet och
sanning, förenad med utmärkt teknik, och det i alla branscher".
2.
Den svenska pariskolonien.
Under världsutställningen 1855 hade svenska konstnärer talrikt
flockats i Paris, och även under de följande åren räknade
Couture ett antal svenskar bland sina elever. I början av 60-talet träffades
några enstaka svenska konstnärer i Paris: Malmström, Kjellberg, Brandelius,
Virgin, Werner. Malmström stannade till sommaren 1863, fick alltså uppleva
de refuserades salong men intresserade sig tvivelsutan mera för kämparna på
Bråvalla.
Under de närmast följande åren tycktes förbindelserna mellan Sverige och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
