Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Svenska parisare, 1870-talet - 2. Den svenska pariskolonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
representant för 1870-talets svenska konstnärsungdom. Där funnos vardagsnaturer men
ännu flera original. Där fanns uppsluppen pojkaktighet och sorglös ovisshet om
morgondagen, där fanns oförmåga att förstå pengars värde, men där fanns
också spänstighet, friskt ungdomshopp och lycklig glömska av tomheten i kassan.
Det fanns inom kretsen ungdomligt övermod, men det fanns på samma gång
ärlig och sjudande arbetslust, seghet, som ej lät modet falla, och dugande kraft.
I denna krets utgjorde skandinaverna, dit finnarna naturligtvis räknades, ett
folk, och svenskar och norrmän levde i vänskaplig union. Sett genom minnets
förskönande glasögon har det ungdomliga konstnärslivet i Paris från detta skede
börjat omsvepas av ett legendariskt skimmer, och för eftervärlden kommer det
att stå som ett motstycke till konstnärslivet i Rom på 1830- och 40-talen. Att det
arbetades mera i det moderna Paris än i romantikens drömmande Rom, får anses
som ett faktum.
Sommartiden var kolonien skingrad, några reste till havskusten, till Bretagne
eller Normandie, andra slogo sig ner vid stränderna av Loing eller Oise, andra
åter hamnade i det historiska Barbizon, som ännu bevarade sin idylliska karaktär
-. den trevna byn, fader Gannes värdshus med alla dess minnen - och framför
allt lockade den majestätiska och ojämförliga Fontainebleauskogen.
På salongen utställde alla - de som ej blevo refuserade. Svenska
landskapsmotiv förekommo. Exempelvis utställde Wahlberg 1875 en svensk idyll, björkar
i sensommar, Gegerfelt 1876 svensk vinter och Arborelius snömotiv från Dalarna.
Landskapsmålarna uppvisade för övrigt motiv från Holland och från franska
landsbygden.
I parisersvenskarnas figurkonst skönjas såväl gamla som nya strömningar.
Bondelivsbilder från Dalarna målades en tid framåt av Salmson - även
Josephson utförde under sin studievinter i Paris en dalinteriör med figurer. Fru
Mimmi Zetterström målade lappkåtor. Men Salmson målade även modern elegans
och salongsgenre i rokokokostym, medan Hagborg föredrog att ikläda sina
modeller dräkter från direktoriet. Övergång till figurstudier i stort betecknas av
den sistnämndes parisgamin, som läser Le Figaro, och av fiskarhustrun i väntan
på bryggan samt av Salmsons bondkvinna på landsvägskanten, målad i naturlig
storlek i helfigur. Detta var parisersvenskars bidrag till den nya realistiska skolan.
Samtidigt arbetade Forsberg på sina akrobater, hållna i häris lärares Bonnats
kraftiga stil. Borg vågade sig på en för en ung svensk så enastående
uppgift som Adam och Eva i paradiset i sällskap med tigrar och pantrar, en stor
målning, där han sökte dekorativ bredd och flytande linjer. Carl Larsson anlade
en fantastisk scen från syndafloden. Men den ende av de våra, som vid denna
tidpunkt förde en stor ansats fram till ett stort resultat, var Cederström i "Karl
XII:s likfärd".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
