Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Svenska parisare, 1870-talet - 4. Hugo Salmson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4.
Hugo Salmson, f. 1843, d. 1894.
Bland figurmålarna var Hugo Salmson den äldste på platsen
och blev den förste representanten för parisersvenskt
valörmåleri.
Han hade efter akademiska studier vunnit kungliga medaljen 1867 för ämnet
"Sten Sture erbjuder Gustav Trolle frid och försoning" och reste 1868 som
stipendiat över Dusseldorf till Paris. Där hade Bonnat ingen plats ledig på sin
elevateljé, även på Cabanels dörr klappade han utan framgång, varpå han blev
privatelev hos Charles Comte, som hade till specialitet historiska genrer, som
han utförde med sirlig och delikat pensel. Comte satte sin elev att teckna efter
antik och att måla efter levande modell. Eleven fullbordade därjämte och
hemsände en kostymgenre: "Gustav Vasa finner sin gemål Katarina Stenbock
sovande och hör henne säga: Kung Gösta håller jag mycket
kär, men Rosen glömmer jag aldrig" - ett motiv, som
återkallar minnet av Limnells historiemåleri eller de
akademiska prisämnena från den tid, då seklet var ungt.
På salongen 1870 debuterade Salmson med genren
"Ré-vélation" (Upptäckten), en dramatisk scen, som utspelas i
en dalstuga. En zigenarkäring röjer i korten en ung kullas
djupaste hemlighet - kvinnorna, som bevittna avslöjandet,
visa häpnad och harm. Kompositionen - omsorgsfullt
iscensatt - smakar snarare Dusseldorf än Paris. Han odlade
även den eleganta genren: målade en pariserdam, som
besöker sin bébé hos amman ute på landet, ett ungt par
i dräkter från rokokon, en abbé, som sjunger en visa för några unga
damer.
Någon självständighet eller ursprunglighet har han ej fört med sig hemifrån.
Han förtror Boklund, att han "lider av en outsläcklig ärelystnad". Han söker ett
motivområde, där han har utsikt att lyckas. För närvarande - skriver han -
idkas så gott som intet historiemåleri i Frankrike, "vilket har gjort, att jag
följt med strömmen och så gott jag kunnat studerat det tekniska i konsten".1
Han var djärv nog att efter stipendietidens utgång 1873 stanna i Paris. Ett
försök som naketmålare - en odalisk, aktstudie i övernaturlig storlek - utföll
intresselöst. Flera dalgenrer följde: "Liten kulla med duvor" - en kokett
pariskulla - "Orsakvinna med barn" - enligt Eichhorn "absolut oduglig som
folkbild" - och 1877 "Återkomsten från dopet" - en dalfamilj på väg hem från
kyrkan, figurerna sedda mot luften.
Han slöt sig nu till de moderna friluftsmålare, som behandlade bondemotiv
i stor skala, och övergick till att behandla franska typer.
1 Brev till Boklund 8 jan. 1871.
Hugo Salmson,
Foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
