Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Konstnärsschismen. 1880-talet - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 GEORG NORDENSVAN
sådan inlaga borde ej varit nödvändig nu. Den gedigna förtjänsten bryter nog
sin väg utan att behöva be om beskydd från högre ort. Var och en för sig själv
i första rummet, och sedan faller det sig naturligt, att han i de flesta fall vill
och i allmänhet kan gagna andra. Detta må du tro är långt mindre själviskt än
det låter."
Även ivriga opponenter insågo småningom, att de efterlängtade reformernas
genomförande var en framtidsfråga. Akademien hade dock gjort några ansatser,
föga betydande men i rätt riktning. Och ett par bland de ledande hade visat sig
hågade för utjämning av misshälligheten. Då Rosen våren 1887 avgått från sin
befattning som akademidirektör och Malmström intagit hans plats, yttrade den
ettrige konstnärsförbundsbrodern Törnå - som plägade kalla akademien
"konst-garveriet" - att följden av "den hederlige Malmströms" tillträde blivit, att
garveriet gått opponenterna "mer än tillräckligt till mötes enligt min åsikt, och
vi äro lyckligt nog på väg att bliva fullkomligt försonade".1
Längtan efter ett resultat av stridigheterna lät sig i själva verket förnimma från
båda lägren.
Akademiens hedersledamot, C. R. Nyblom, skrev i Posttidningen 28 sept. 1888:
"Om förhållandena skola förändras till ett bättre, så att vårt land ej blott ger en
dyrbar uppfostran åt konstnärliga förmågor, utan även gör deras existens möjlig,
när deras utveckling är färdig, så är det konstens utövare själva, som enigt och
energiskt skola taga sitt öde i sin egen hand. Men därtill kräves först och
nödvändigt att kasta över bord allt partisinne. Och om det är något parti, som bör
taga första steget och räcka handen till gemensamt arbete för det höga och
viktiga målet, så är det utan tvivel det akademiska. Den dag då detta sker och de
nu splittrade krafterna enas, skall av varje konstens vän i Sverige hälsas såsom
gryningsdagen till ett nytt och betydelsefullt skede i den svenska konstens
historia."
Detta år - 1888 - samsades båda partierna på den skandinaviska
utställningen i Köpenhamn. Cederström - nu professor vid akademien - var svensk
kommissarie, och i gransknings juryn uppläts halva antalet platser åt utom
akademien stående utställare. Samma år gav akademien ett av de stora
stipendierna åt skulptören Christian Eriksson, som ej varit elev vid akademien men varit
opponent och var medlem av Konstnärsförbundet.2 Han hade nu vunnit tredje
klassens medalj på parissalongen för statyn "Martyren".
Där hade Nils Forsberg samtidigt vunnit medalj av första klassen, en
utmärkelse, som vid salongen aldrig varken förr eller senare tilldelats en svensk
konstnär. Hans triumfmålning "En hjältes död" blev huvudnumret på förbundets
utställning i Stockholm på hösten, och året därefter blev han - fastän
för-bundist - vald till ledamot av akademien.
Denna utställning erbjöd för övrigt nya uppslag av intresse. Zorn debuterade
1 Uttryck i ett vänbrev l juni 1887.
2 Chr. Eriksson tilldelades 3,000 kr. årligen under två år av akademiens privata
donationsmedel och innehade ytterligare ett år ett "extrastipendium" av statsmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
