- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / II. Från Karl XV till sekelslutet /
291

(1925-1928) Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Åttiotalets pariser svenska målare - 6. Hanna Hirsch, Eva Bonnier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅTTIOTALETS PARISERSVENSKA MÅLERI 291

holm för att bli konstnär, reste, då utsikterna där ej tycktes lovande, till Paris och
vistades i Frankrike 1880-82 samt 1884-86.

Hans studier från denna tid utgöras mest av landskapsdetaljer - ett stycke
trädgård på Montmartre - med mycken omsorg utarbetat - ett fång blommor,
ett stycke havrefält, en terrängbit, ett stycke av en grandunge. Den sistnämnda
målningen fick 1886 en hedersplats på salongen, där Nordström förut blivit
refuserad.

Han hade tagit starka intryck av impressionisterna men imiterade dem ej, sökte
sig fram efter eget huvud.

Bland hans arbeten från Grez upptogs ett trädgårdsmotiv (1884) hemma som
ett förargelseväckande modernistiskt program. En knallvit mur, sedd i stark
förkortning, med klängväxter, som kasta ljusblå slagskuggor, ett stycke vit
sandmark, i bakgrunden kallgröna träd och blågrå himmel. Kall sommarsol, enligt
samtidens uppfattning torr och kärv prosa. Men 1885 målade han sin blivande
hustru, xylografen Tekla Lindeström, i gul dräkt och med uppspänd parasoll
sittande i gräset i smekande sommarsol, och denna friluftsstudie - i pastell -
är målad med mjuk, känslig, elegant hand. De båda målningarna visa
omfattningen av målarens möjligheter.

Från 1886 till 1920 var Nordström bofast i Sverige. Från det frodiga, rika,
franska leende slättlandet hade han flyttat till sin steniga, karga, vresiga ö på
västkusten. Han målade snölandskap, fiskebåtar för ankar, lotsbåt i tjocka, disig
höst, marssnö, lövsprickning. Efter två år satte han bo i Stockholm, på
Djurgårdens höjdplatå, inom Skansens nuvarande område. Ny miljö, lantlig idyll
med utsikter över lugna vattendrag och över staden. Han var nu inne i ett
lyriskt skede, målade och tecknade Djurgårdsstämningar, gamla byggnader,
trädgårdsmotiv, sommarkvällar eller strålande vinter med småfåglar i nyfallen snö.
Sökte från denna pastorala idyll till utsikter i skymning över södra bergen
och inloppet till Stockholm med förbiglidande ångbåtar och ett och annat ljus
glittrande från de mörka stränderna.

Till ett förenklat behandlingssätt men främst till starka naturintryck, till
kargare, mera saltmättad luft gick västkustbons längtan. Studier i Visby
medförde som resultat i främsta rummet en följd kolteckningar av allvarlig,
storslagen hållning. Så var han mogen att återvända till Västerhavet. Där fann hans
konst under 1890-talet sitt eget fullgiltiga uttryck.

Inflytande av samtida fransk konst är uppenbart även hos flera andra unga
svenskar från denna tidpunkt. Det gäller en så egenartad begåvning som Bruno
Liljefors, som under korta besök i Paris och på franska landsbygden 1883 och
följande somrar tillägnade sig ej blott elegans i det måleriska föredraget utan
också i påfallande grad skärpt färgkänsla, sinne för valörer. Det gäller
Anders Zorn, som med huvudkvarter i London signerat sina reseminnen Gibraltar,
Konstantinopel, Mora. Då han slog sig ner i Paris 1888, hade han övergått från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:32:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/2/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free