Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Åttiotalets pariser svenska målare - 6. Hanna Hirsch, Eva Bonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 GEORG NORDENSVAN
akvarell till oljemålning, och hans mästerskap erkändes villigt av den franska
kritiken alltifrån hans första uppträdande.
1880-talet medförde inom svenskt måleri ett genomgående uppsving,
medförde höjd nivå, stegrad konstkultur.
När man nu långt efteråt återser alstren av denna parisersvenska konst, som,
när den var ny, väckte så mycken tvist och oro bland de hemmasittande och blev
så ensidigt bedömd, stannar man i förvåning över dess styrka i ansatserna och
även över dess måleriska kvaliteter. Åttiotalskonsten har ej blott stått sig,
bevarat sin ungdomlighet och friskhet, den visar därtill en överraskande gedigenhet.
Även de, som mött denna tids moderna strömningar med ovilja, ha medgivit
detta, då målningar från denna tid av Larsson, Bergh, Liljefors, Zorn, Nordström,
Kreuger, Arsenius åter uppstått.
Åsikten att flera inom denna målargeneration redan i sina ungdomsverk visa
en högt utvecklad målerisk känsla torde ej längre väcka motsägelser. Den
höga värdesättning, som ägnats åttiotalets måleri, förminskas ej genom
erkännandet av att denna konst var i så hög grad tidsbetonad. Nya strömningar följde,
konstnärerna från åttiotalet slogo in på andra vägar och nådde andra mål än de,
som varit föremål för deras ungdomliga strävan. Deras konst flyttade hem och
blev svensk till lynne och till kärna. Vad föregående släktled längtat efter, en
svenskt betonad konst, slog rot under seklets sista skede.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
