Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Svenska målare. Resenärer och hemmasittare - 1. Alfred Wahlbergs senare verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IX.
SVENSKA MÅLARE. RESENÄRER OCH
HEMMASITTARE.
1.
På 1870-talet hade, som vi hört, en och annan kritiker varnat ungdomen för
alltför ivrig reslust och framhållit, att den uppgift, som erbjöd sig framför
allt för landskapsmålarna, var att skildra hemlandets natur i dess egen karaktär.
Eichhorn hade påpekat, att vi redan ägde en svensk landskapsskola och nämnt?
som dess representanter Edvard Bergh, Holm och Rydberg.1
Vid sidan av denna skola gjorde sig den franska insatsen kraftigt gällande.
Men parisersvenskarna släppte ej förbindelsen med hemlandet, och bland de
målningar, de utställde i Paris, voro de svenska motiven överraskande talrika.
Alfred Wahlberg - det parisers venska landskapets
genombrottsman -. blev aldrig helt parisare.2 Livaktig och rörlig
stod han ofta på resande fot, vistades på franska landsbygden
eller nere vid Medelhavskusten, och till Sverige återvände han litet emellan.
Hån målade klippor och fisklägen i Bohuslän, strandmotiv i Skåne, ödslighet
och idyll, hedlandskap och björkdungar, Stockholms skärgård i vår och höst
och Norrström i vinterdis eller i sommarnatt. Det han målade var först och
sist luften., dagsklar, svept i skymning eller försilvrad av månljus. Han var alltid
en sökande ande, ett ytterst känsligt målartemperament och en individualitet
som målarpoet.
Han hade många strängar på sin båge. De stora praktmånskenens mästare
målade även små månskensmotiv, där luften är gnistrande klar, helt enkelt
hållna utan all virtuositet i behandlingen. Han målade kärva stämningar, som
minst av allt söka effekt ("Afton på Hallands Väderö" 1880). Han kunde se
ett motiv helt och stort, bygga upp det i breda plan, i dekorativa linjer
("Ryggåsstugan" 1885) eller förenklat och förtätat i hållning och behandling (den franska
höstaftonstämningen "Popplar" 1893).
Ett rättframt, energiskt uttryck för en intensiv känsla låg dock i själva verket
ej för Wahlbergs skaplynne. Hans sökande blev med åren betydligt oroligt. Det
tycks, som hade han varit rädd att ej kunna hålla sig uppe i den allmänna tävlan.
1 Se sid. 135. - 2 Se i det föregående sid. 125 ff. och 211 ff.
Alfred Wahlbergs
senare
verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
