Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. 1890-talet. Konstvård och konstpolitik - 1. Konstnärsschism och fredsförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTVÅRD OCH KONSTPOLITIK 317
Konstnärsförbundet, som ansåg årliga utställningar vara "förnämsta medlet att
gagna vår konst", hade uppsatt "såsom en av sina förnämsta programpunkter"
önskvärdheten att "få till stånd en sammanslutning av alla svenska konstnärer,
vilka skulle taga hand om de årliga utställningarna".1
Från olika håll framhölls redan under schismens första tid som önskemål
sammanslutning mellan landets konstnärer i en allmän förening, som skulle äga
auktoritet och kraft att taga ledningen i konstfrågor. Detta önskemål var allt
fortfarande en brännande fråga.
Första steget till förverkligande av planen på en utställningsbyggnad var i
själva verket redan taget av Konstnärsklubben. Dess sekreterare, Hugo Hörlin,
hade hösten 1882 väckt förslag om uppförande av en byggnad med klubblokal
och utställningsvåning för "en årlig svensk salong". Byggnaden skulle bli
konstnärernas egendom. Uppslaget hade inom klubben väckt spontan förtjusning,
man hade ögonblickligen börjat förbereda ett konstlotteri, och detta hade intill
år 1885 inbragt i netto 43,363 kr. En grundplåt fanns alltså.
Fråga om ett nytt lotteri för konstnärernas bygge väcktes av opponenterna
1886. Det anordnades 1887 av "medlemmar av Konstnärsförbundet" och inbragte
21,201 kr.
De båda kapital, som insamlats genom detta lotteri och det föregående, hade
emellertid olika ägare. "Till undvikande av eventuellt krångel i affärerna"
föreslog arkitekten Carl Möller i Konstnärsklubben - han var sekreterare både där
och i Konstnärs-förbundet - att en allmän svensk konstnärsförening skulle
bildas och att denna förening skulle övertaga byggnadsmedlen. Förslaget
godkändes 1890 av klubben och av bidragarna till det senaste lotteriet.
Man levde i illusionernas dagar, hoppades att schismen skulle dö bort, då
konstnärerna hade en gemensam praktisk uppgift i sikte - en förhoppning, som
hade sina målsmän även inom Konstnärsförbundet. Hösten 1889 hade där
framlagts förslag dels att utvidga förbundet till ett allmänt konstnärssamfund, dels
att slopa den paragraf 13 i stadgarna, som förbjöd medlemmarna att mottaga
inval till ledamotskap i akademien. Dessa förslag hade visserligen blivit
förkastade av förbundets stockholmsgrupp med påföljd, att dess styrelse - på en
medlem när - avgick. Årsberättelsen för 1888 är undertecknad av O. Arborelius
(ordförande) och Carl Möller (sekreterare), årsberättelsen för 1890 av G. Pauli
och Richard Bergh. De väckta förslagen blevo vilande.
Fredsarbetet hade nu hunnit så långt, att det ansågs lämpligt att klarlägga
läget för allmänheten. Det skedde genom en artikel i Aftonbladet den 20 mars
1890 med rubrik "Sammanslutning bland våra konstnärer". Artikeln - som
framlades anonymt - var skriven av Richard Bergh. Hans manuskript bar titeln
"Våra konstnärers byggnadsförening" och lydde som följer:
1 G. Pauli i "Konstnärsförbundet", Ord och bild 1905.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
