Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. 1890-talet. Konstvård och konstpolitik - 1. Konstnärsschism och fredsförsök - Johan Nordenfalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTVÅRD OCH KONSTPOLITIK 319
väckte på sina håll, ej gällde akademiens krav på ökat utrymme för skolorna
men uteslutande den tilltänkta utställningsvåningen. Av de utanför akademien
stående konstnärerna uppfattades denna detalj av byggnadsplanen som ett
schackdrag mot deras arbete på åstadkommande av en neutral utställningslokal, som
ett försök av akademien att taga ledningen inom utställningsväsendet. Tidningarna
togo parti för eller emot i denna fråga liksom vid oppositionens utbrott 1885 -
till dem, som förordade akademibygget, likväl utan utställningslokal, hörde
akademiens hedersledamot C. R. Nyblom i Posttidningen.1 Från akademiskt håll
deltog preses Nordenfalk anonymt2 i pressfejden, "och det gjorde vi för resten
lite var", har akademiens dåvarande sekreterare, L. Looström, senare omtalat.
Nordenfalk var en nitisk och verksam man med fast vilja,
ihärdig och envis, vän av debatter, där han själv mest förde
ordet och där han uttröttade även de tåligaste. När byggnadsfrågan förelåg
utvecklade han enligt Looströms vittnesmål en storartad energi ej minst i att
"personligen bearbeta riksdagsmännen". Han visade en outtröttlig övertalningsförmåga,
och när avgörandet närmade sig, satt han hos sina offer "icke blott en å två timmar
utan tre och fyra".
Riksdagen var nämligen denna gång hård att bearbeta. Det begärda anslaget
avstyrktes först av statsutskottet med en rösts övervikt (28 mars), beviljades
därefter av första kammaren men avslogs av den andra, beviljades slutligen
(25 april) vid gemensam votering med 183 jaröster mot 169 nej. Looström
ger en upplysande inblick i frågans behandling med för läget belysande, för
eftervärlden förvånande och delvis muntrande citat ur riksdagsanföranden såväl
för som emot.3
Frågans för akademien lyckliga utgång tillskrives i första rummet
ecklesiastikministern Gunnar Wennerbergs myndiga insats i diskussionen. Han lugnade dem,
som tycktes frukta, att en utställningslokal i akademiens hus skulle komma att
binda konstnärernas frihet. Han ställde i utsikt årliga allmänna utställningar -
den riktning, som visade sig frambringa de bästa alster, skulle avgå med segern.
En lokal, som erbjöd plats både för norska, danska och svenska konstalster,
skulle ge åskådaren större synpunkter, funnes ej en sådan lokal, som den
akademien ville fritt ställa till konstnärernas förfogande, skulle den nu rådande
schismen bli permanent.
Så fick akademien det begärda byggnadsanslaget. Och för att tysta alla
misstankar om despotiska tendenser beslöt akademien i november samma år på
förslag av Nordenfalk, att utställningslokalen i nybyggnaden skulle för den
närmaste framtiden under två därtill bäst tjänliga månader upplåtas åt Sveriges
konstnärer till en årlig allmän konstutställning, sedan de organiserat sig så, att
betryggande avtal kunde med dem träffas.
1 Artikeln "Fridsröster" 21 mars. - 2 Under märket "Konstvän". - 3 Looström, i
minnesskriften över J. Nordenfalk 1909.
Johan Nordenfalk,
f. 1830, d. 1901.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
