Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. 1890-talet. Konstvård och konstpolitik - 2. - Svenska konstnärernas förenings tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTVÅRD OCH KONSTPOLITIK 321
bundet och från Konstakademien A. Malmström och T. Lundberg. Och förbundets
stockholmsgrupp beslöt i elfte timmen (4 december), att förbundet borde
medverka till föreningens bildande och gillade de stadgar, som konstnärernas
byggnadskommitté utarbetat.
Varefter det så länge hägrande samfundet Svenska
konstnärernas förening konstituerades den 19 december. I stadgarna
angavs dess ändamål vara att f ram j a de svenska bildande
konstnärernas gemensamma intressen, särskilt genom föranstaltandet av årliga
utställningar och att i nämnda syfte söka fullfölja det från konstnärernas sida redan
igångsatta förslaget att åstadkomma en utställningslokal i Stockholm. Årliga
utställningar skulle anordnas, dit alla svenska konstnärer skulle inbjudas att
insända arbeten.
Vid föreningens konstituerande sammanträde hade 90 personer infunnit sig.
Efter ett års tillvaro voro medlemmarna 110. Den allmänna tillslutning, man
hoppats på, hade sålunda uteblivit.
Av Konstnärsförbundets medlemmar inträdde ett tjugutal - likväl ej Nordström
och ej parisarna. Hasselbergs ankomst till Stockholm - han flyttade från Paris
vid denna tidpunkt - säges ha givit signalen till den splittring, som snart
uppkom inom den nybildade föreningen. Han förde med sig övertygelsen att
förbundsmedlemmarnas inträde där skulle medföra reformsträvandenas död.
Bland de kamrater, som vunnos för denna syn på saken, nämner Carl Larsson
Bergh, som - om han "varit säker i fogarna" - antagligen skulle ha blivit
föreningens ordförande.1 Enligt Berghs framställning långt senare - i sin
jubileumsskrift "Vad vår kamp gällt" 1905 - funno sig förbundskamraterna
i en olidlig ställning i detta blandade sällskap, där majoriteten "inte alls
längtade efter några eldröda signaler". "I denna stämning fordrade de nu, att
föreningen skulle utan vidare och genast sätta sig i opposition mot akademien."
Denna fordran - formulerad av Bergh - gällde, att Svenska konstnärernas
förening omedelbart skulle av akademien begära den ändring av dess stadgar,
att föreningen tillförsäkrades rätt att till varje ledig ledamotsplats i akademien
uppställa tre kandidater, av vilka akademien sedan ägde att utvälja en, samt att
statens stipendier skulle göras tillgängliga även för andra sökande än
akademiens elever.
Detta var alltså en variant av det fredsförslag, som diskuterats inom
Konstnärsförbundet våren 1890 och som då strandat på parisgruppens veto. Inom
föreningen möttes de i förslaget uppställda två villkoren med gillande av
akademiledamöterna Malmström och Kronberg, men den åsikt segrade, att det vore
oklokt att nu framställa dessa fordringar, riskera ett avslag av akademien och
väcka misstro mot föreningen. Denna borde till en början skaffa sig auktoritet,
"genom en ståtlig utställning visa sig enig, stark och respektingivande och så
1 C. Larsson i brev till Pontus Furstenberg 15 febr. 1891.
21. - Nordensvan. II.
Svenska
konstnärernas förening
bildas 19 dec. 1890.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
