Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. 1890-talet. Konstvård och konstpolitik - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 GEORG NORDENSVAN
tillägg i de stadgar, som trycktes 1886,
därjämte att "söka åvägabringa samverkan i
främjandet av gemensamma intressen". Ännu
vid denna tidpunkt sågs inom klubben den
höga ålderdomen, representerad av Palm och
Mandelgren, bänkad vid sidan av den röda
ungdomen.
Nu befanns emellertid klubben alltför
demokratisk för de radikala. Bergh omtalar
den i sin jubileumsskrift 1905 med förakt,
"ett hav av tobaks- och toddyrök, punschångor och småstadsskvaller". I alla
händelser förekommo där aldrig så simpla inslag, som åtminstone tidvis spelade in i
parisarnas Jesus Syrachsammankomster.
Under nittiotalets lopp trängde partischismen in i umgängeslivet konstnärerna
emellan. Förbundet och föreningen kunde ej längre trivas under samma tak.
Ett litet försök att bilda ett ytterligare parti gjordes 1896 med föreningen
"Svenska målare". Den bestod enligt den 9 december nämnda år antagna
stadgar av "målare och tecknare, som icke tillhöra Konstnärsförbundet". Föreningen
ville arbeta för konstnärlig frihet, dess medlemmar voro ej bundna av
majoritetens beslut i utställningsfrågor utan envar hade rätt att utställa efter eget
behag. Att Julius Kronberg var en av medverkarna i samfundets bildande väckte
någon undran. Företaget synes emellertid ha kommit av sig vid ingången, det
avhördes sedan aldrig.
Under senare hälften av nittiotalet rörde sig striderna mest om olika
konstnärsgruppers rätt till självstyre vid större utställningar hemma och utomlands.
Ute i Europa var nu secessionernas blomstringstid inne, överallt bredde sig
upprorslust mot de styrande institutionerna, överallt skedde utbrytning och
partibildning. I Paris hade efter världsutställningen 1889 en ny konstnärsförening
"Société nationale des beaux-arts" uppstått som motvikt mot den gamla "Société
des artistes frangais", och från och med 1890 fick Paris två salonger i stället
för en. Detta var likväl en av de mindre revolutionerna i Frankrike. I Tyskland
startades den första secessionen i Munchen 1893, så gick rörelsen till Berlin,
Wien, Dresden, Dusseldorf, större och smärre grupper bildades, bröto sig ut
ur de gamla samfunden, föranstaltade egna utställningar och deltogo i de
allmänna uppvisningarna endast i sluten grupp, med sin egen jury och i egna
salar, där de ordnat sin avdelning efter egen smak.
Denna sistnämnda fordran upptog i Sverige Konstnärsförbundet och
genomdrev den efter åtskilliga sammanstötningar vid det nya århundradets inbrott.
G. W. Palm och N. M. Mandelgren.
Tecknade på Konstnärsklubben av
/. Kindborg (1880-talet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
