Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Vid seklets slut. Svenskt måleri - 1. Konstläget i olika länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID SEKLETS SLUT. SVENSKT MÅLERI 335
het, på torn virtuositet, på objektivt naturkopierande, den nya tiden fordrar av
konsten känsla, uttryck, intensitet och harmoni, fördjupad stämning, starkt
betonad karaktär. Den illusionssökande konsten har urartat i famlande,
godtycklighet och stillöshet. Konsten har gått vilse och måste börja omigen från första
början. Nu predikas återgång till sunda traditioner, till primitiv konst, till grekisk
arkaistisk skulptur, till italiensk bildkonst före renässansen och till naturfolk,
som idkat konst oförvillade av akademier och professorsvisdom.
Som motvikt mot realismens prosa ställdes alltså fantasikonst, romantik,
symbolik och saga. I Paris proklamerade dagens lagstiftare legend-, dröm- och
visionsmåleri, sublim, besjälad konst. Botticelli blev på modet, den engelska
prerafaeli-tiska riktningen - Rossetti, Watts, Burne-Jones - trängde över Kanalen. Målare,
lyhörda för tidens röster, målade nu inga bondgummor och blusmän utan
drömmande sagoprinsessor och melankoliska riddare. Symbolism, mysticism,
ockultism och riktningar som Rose-croix upplevde en kort glanstid, och mycken
affekterad och anemisk modekonst uppstod jämsides med den äkta och ärliga
konst, som alltjämt tog sig frihet att fortleva, medan moderiktningarna
uppstodo och försvunno.
I Paris var Puvis de Chavannes nu den store mästaren, som stod över
stridigheter och partiprogram. Sedan ett par årtionden tillbaka hade han som den
främste mannen uppburit det monumentala måleriet med uppgift att smycka en
yta, att verka genom linjernas samspel och färgernas samklang i stilla, lugna
harmonier, dikter i milda toner om en ideell mänsklighet i ideellt naturtillstånd,
klassicism och romantik i förening, omsmält av ett personligt temperament.
Germansk romantik har funnit tolkare i de tyska romarna Feuerbachs och von
Marées’ strävan till stor plastisk stil och i Böcklins förkunnelse av en panteistisk
naturreligion - Böcklin, som med primitiv fantasi och robust levnadsglädje
väckt till liv havets nymfer och centaurer och alpvärldens drakar och vidunder.
Böcklin, vars område sträckte sig från tystnaden i stilla skogar till dödens ö.
Till summariskt teckningssätt och till dekorativ färghållning gick strävandet
på skilda håll och på olika områden. Naturtolkarna sökte samlad stämning, lyrisk
karaktär, mättad kolorit. Från Corot har vägen gått till Whistler och
Glasgowskolan. Impressionismen har nått sin begränsning. Några av de trogna ha fortsatt
på den banade vägen och representera pointillism - rena, oblandade färger
avsatta på duken i prickar, ett tillvägagångssätt, som kunde ge intryck av vibrerande
atmosfäriskt liv, men som blev småknåpande och mekaniskt, formerna drunknade
helt i färgspelet. Andra adepter av impressionismen drogo sig ur tävlan och
sökte sig fram på egna ensamma vägar. Så de tre målare, som vid sekelskiftet
började uppmärksammas som stilskapare och pionjärer för det nya århundradets
färgkonst: Cézanne, som i en avkrok av Sydfrankrike grävde sig ner i intensivt
sökande efter fast byggnad och uthamrad formgivning, holländaren van Gogh,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
