Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Vid seklets slut. Svenskt måleri - 1. Konstläget i olika länder - 2. Den nationella rörelsen i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 GEORG NORDENSVAN
som med koloristisk och kolerisk våldsamhet sökte naturens struktur, och Gauguin,
som i Söderhavets övärld odlade en exotisk dekorationsstil.
Olika länders konst avspegla med smidighet eller med en viss olust den
rådande smakens lagbud. Visserligen påträffas här och var konstnärer, som envist
och utan att grubbla över det ena eller andra programmets företräden arbeta
efter bästa förmåga. Mottagliga sinnen ha dock alltid funnits flera än skapande,
och man kan gott instämma i det av erfarenhet dikterade uttalandet, att
"målarens fantasi och måleriska vision vida oftare äro kollektiva fenomen än
uttryck för individualitet". Denna iakttagelse bekräftas av alla tiders konst, från de
gamla egypterna till expressionisterna från det tjugonde seklets början.
2.
I den rörelse, som karakteriserar konsten framemot sekelskiftet, gav Sverige en
självständig insats.
Våra utvandrande konstnärers hemflyttning hade tagit fart redan under
1880-talet, och denna omplantering i egen jordmån medförde en kraftig och
målmedveten strävan efter att bygga konsten på egen grund.
1880-talet i Sverige hade varit en tid, fylld av positivism och radikalism,
av reformiver, problemdebatter, principrytteri, missnöje, opponentstämning.
Övergången till nittiotalet medförde den vaknande svenskhetens protest mot
internationalismen. Strävan efter tillvaratagande av vår nationella egenart hade
visserligen ej saknats under den nationella slapphetens skede. Artur Hazelius’
aldrig tröttnade arbete på väckande av fosterländskt medvetande var
grundläggande och uppfostrande. Nordiska museet växte ut ur hans relativt
anspråkslösa "skandinaviskt etnografiska samlingar", och friluftsmuseet Skansen blev ett
Sverige i smått. Hans nitiska samlargärning väckte intresse ej blott för hemslöjd,
för allmogemöbler och textil konst utan även för hembygdsforskning och för
fornminnesskydd.
Ett ord, som ofta namnes i förbindelse med 1890-talet, är "kulturpatriotism".
Svensk natur, svensk bygd och svensk odling trängde in i det allmänna
medvetandet som något värt att älska, att tillvarataga och vårda. Likaså våra
historiska värden, som under realistskedet varit ringaktade som gammal multnad bråte.
Nationella jubileer väckte ej längre hån, till och med försvarsrörelsen tog fart.
Svensk natur, bygd och minnen bilda grundval för tidens diktning: Gösta
Berlings saga 1891, samtidigt Frödings värmländska låtar, kort därefter
Karl-feldts första dalmålningar och under seklets sista år Heidenstams Karolinerna.
Och konstnärerna levde sig in i svensk natur, funno nya värden och slogo in
på nya vägar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
