Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Vid seklets slut. Svenskt måleri - 2. Den nationella rörelsen i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID SEKLETS SLUT. SVENSKT MÅLERI 339
till Hälsingborgs rådhus. Bland smärre karolinska motiv från denna tid äro
"Likvakan i Tistedalen" och "Regementets kalk".
I greppet, i uppslaget, i förmågan av klar och lättfattlig framställning och ej
minst i lynnet hade Cederström allt fortfarande sin styrka. I olikhet med många
andra har han aldrig behöft söka svensk karaktär - den bottnar djupt i hans
personlighet. Målerisk förfining och känsla har han nått framför allt i små intima
familjestycken, bland dessa "Min hustru på stranden" (början av 1880-talet)
samt i flera senare interiörer från sitt eget hem.
Även för Nils Forsberg hägrade svenska monumentala uppgifter. 1890-talet
ägnade han huvudsakligen åt "Gustav II Adolf vid Lutzen". Han reste hem ett par
gånger för detaljstudier och sökte till och med professorsplats vid akademien
1898, sedan Kronberg avgått - akademien föredrog emellertid en yngre kraft,
Oskar Björck.
Gustav Adolfstavlan fullbordades 1900 och förekom då på världsutställningen.
Den var ett betydande kunskapsprov, och den överträffade i dukens storlek allt
vad svenska målare i Paris utfört.1 Men den äger varken djup i stämningen eller
flykt eller storhet i framställningen.
När Forsberg efter mer än tre årtionden i Paris flyttade till Sverige, hoppades
han få knyta sitt namn till hemprovinsen, till Skåne. Framför allt lockade honom
utsikten att få utsmycka Lunds restaurerade domkyrka med en serie målningar: i
altarabsiden Kristus i gloria, på korets väggar apostlabilder och historiska
kompositioner, skildringar av den kristna kyrkans segertåg genom länderna. Det stora
uppslaget stannade vid en följd skisser, och dessa finnas ej ens samlade.
Även Julius Kronberg utförde vid sekelskiftet skiss till korabsid för Lunds
domkyrka, en figurrik komposition - Kristus på sin härskartron, omgiven av änglar,
helgon och representanter för människosläktet - som vederbörande säkert funno
stötande grann och prålig.
1890 hade Kronberg fyllt 40 år. Hans alstring under detta årtionde inleddes
med plafonderna i slottet och avslutades med dekorativa målningar i Hallwylska
palatset. Liksom flertalet av kamraterna hade Kronberg i sin ungdom hastat till
Paris, men hans väg därifrån hade fört till Munchen och Rom. Hemma hade
Jaktnymfens mästare blivit hälsad som "måleriets triumfator". Opponenterna
hade hoppats att i honom vinna en stridskamrat, men deras anfallsmetod
tilltalade honom ej. Han ställde sig från början utanför rörelsen, räknades ej in
bland det moderna genombrottets män, fann sig isolerad, blev misstänksam och
tillknäppt, var i den akademiska kretsen i själ och hjärta den mest oppositionelle.
Malmström liksom Winge tillhörde nu representanterna för en gången tid.
Deras stora dukar med fornnordiska motiv stodo ofullgångna, Winge deltog vis-
1 325 X 609 cm. Höckerts Lappkapell räknar 295 X 405. - Forsbergs målning skänktes av
Aug. Röhss till Göteborgs museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
