Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Vid seklets slut. Svenskt måleri - 3. Carl Larssons verksamhet i hemlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
342 GEORG NORDENSVAN
därpå var triptyken så pass fullbordad, att den kunde intaga sin plats i den
svenska avdelningen.
Larsson debuterade där även som skulptör. De tre stora målningarna - i
olja -. voro infattade i ett originellt vitt ramverk med infällda figurer och
blomstermotiv i högrelief.
Mittbilden, "Renässansen", framställer konstens gudinna, som vaknat ur
sekellång sömn och sittande på en antik sarkofag hyllas av jordens mäktige. Påven
fattar med vördnad hennes hand, fursten lägger ned sin krona framför henne, en
gammal konstnär trycker med vördnad en kyss på hennes skuldra. Riddersman,
lärde, kvinnor och barn böja knä för den uppståndna. Miljön en italiensk katedral.
Som ramfigurer två målare, en ung Rafaelstyp och en munk med ett barn på sin
arm.
"Rokokon" är personifierad av en herdinna, som vilar i en snäcka, dragen av
en delfin, och smeker en kavaljer, vars händer amoriner bundit med
blomsterslingor. Sceneriet en slottspark, i ramen en liggande flodnymf.
Den tredje bilden vill karakterisera den moderna konsten: skulpturen
representeras av en kvinnostaty i lera, så livfull, att hon småleende fattar skulptören
om handleden, måleriet av Carl Larsson själv, idkande friluftsmålning i sällskap
med en japanes, arkitekturen av Eiffeltornet, som står under byggnad,
rosen-skimrande i den mjuka, franska vårluften. Som ramfigur en liggande ung kvinna,
kokett och pikant, esprit möderne.
Till dessa väggfyllnader går linjen direkt från Larssons bokillustrationer. Man
återfinner hans improvisationslust och böjelse för bisarreri. På det dekorativa
måleriets område var han oerfaren, triptyken blev huvudsakligen en dristig ansats
och ett oförfärat kraftprov. Att lösningen av uppgifterna ej bottnade i djupare
konstnärlig kultur var uppenbart, och naturligtvis fastslog kritiken, att man velat
se dessa fordrande ämnen behandlade på ett mera värdigt och kärnfullt sätt.
Larsson hade, nu liksom alltid, sökt personliga uttryck för sin egen fantasi.
Av helt annan art blev den dekorativa uppgift, han efter sin återkomst till
Göteborg löste, även den med Fürstenberg som mecenat. Idén att dekorera
trapphuset i en flickskola var helt och hållet Larssons egen. Lokalen var modern,
banal och intetsägande, konstnären livade upp den genom att fylla alla väggar
med kompositioner över ämnet den svenska kvinnan under olika tider.
Forntiden representeras av stenålderns barbarkvinna, av vikingatidens moder
med sina barn framför bautastenen, som bevarar minnet av maken och fadern,
av den heliga Birgitta - den svenska medeltidens representativa kvinnogestalt -
nyare tiden av en ärbar och myndig matrona från 1500-talet i sin stela
helgdags-stass, av storhetstidens unga adelsfröken, som sömmar en blågul fana och samtidigt
söker på jordgloben det land, dit ungersvennen dragit ut för att strida. Rokokon
företrädes av tre musicerande och sjungande unga damer i en trädgårdssalong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
