Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Vid seklets slut. Svenskt måleri - 7. Richard Bergh - 8. Oscar Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID SEKLETS SLUT. SVENSKT MÅLERI 369
genial intuition och ofta med förbluffande skärpa ge ett ögonblickligt intryck
av en personlighet. Berghs utgångspunkt är i regel med säkerhet funnen, men
hans analys går mot djupet, söker ett klart och övertygande slutgiltigt uttryck
för personlighetens kärna. Redan de båda kamratporträtten av Teodor Lundberg
och Nils Kreuger äga klarhet i utgångspunkten och konsekvens i utarbetandet.
Med lugn säkerhet riktade han analysen mot sitt eget jag i det självporträtt, han
målade för Uffizigalleriet i Florens. Bland de kärnfulla karaktärsbilder, han
lämnade under 1890-talet, är det stora porträttet av den betydande
skådespelerskan fru Olga Fåhraeus, född Björkegren, nära nog monumentalt i hållningen,
högst uttrycksfullt, för övrigt målat med hårdare handlag än Berghs övriga
kvinnoporträtt. I hans alstring från åren efter sekelskiftet är den stora
gruppbilden av Konstnärsförbundets styrelse ett svenskt "regentstycke" - förbundets
kärntrupp samlad kring det röda sessionsbordet under presidium av Karl
Nordström. Själv är Bergh en bifigur i gruppen, nöjer sig med rollen av en skarpsynt
och välvillig iakttagare. I raden av karaktärsporträtt av skedets representativa
män intager Gustaf Frödingsbilden (1910) en plats för sig. Den är ej som de
övriga porträtten utförd under noggrant och omsorgsfullt studium av en tålmodig
modell, Bergh har själv kallat den "en monumental minnesbild i ett slags
lapidar-stil". Han utgick från en ögonblicksimpression, den sinnessjuke diktaren sitter på
sin bädd bland högt uppstaplade kuddar, halvt naken men med högt lyftat huvud
och majestätisk hållning, helt och hållet omedveten om sin olycka. Bergh målade
honom ur minnet och med ledning av en hop hastiga skisser, i breda,
sammanfattande linjer och i en färgskala, reducerad till några få toner i grått. Realisten
har höjt sig till själsmålare, har nått därhän att i sitt verk "få det immateriella att
överrösta materien".
Den som på Richard Berghs alster fäster etiketten realist eller utvidgar
begreppet till förmedlare mellan åttiotal och nittiotal, kan anse honom ha
överskridit sin begränsning i denna sällsamma minnesbild av en själsligt bruten
och dock imponerande profetgestalt. Att en åldrande konstnär i ett slutligt verk
söker bryta gränserna för sin skapande verksamhet är ej sällsynt. Strävan
därhän har Rosen visat i "Sfinxen" och Larsson i "Midvinterblot". I
Frödings-visionen var Bergh inne på samma väg.1
8.
I denna tid av sökande och nyhetslust representerar Oscar Björck rättfram,
osökt realism, en lugn, frodig penselkonst, fri från allt famlande.
1 Av Berghs arbeten efter paristiden äger Nationalmuseum "Konstnärsförbundets styrelse",
porträttet av konstnärens dotter Ellen (1909), flera landskap m. m. Thielska galleriet äger
"Riddaren och jungfrun", Göteborgs museum "Nordisk sommarkväll", konstmuseet i
Köpenhamn "De gamla på stranden".
24. - Nordensvan. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
