Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Vid seklets slut. Svenskt måleri (fortsättning) - 1. Svenskt betonad naturskildring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 GEORG NORDENSVAN
klar låga och sänder en liten strimma av rök upp mot den stilla, kalla himlen.
En hymn till våren, som segrat över vintermörkret.
"Ovädersmoln" - en terrängstudie, även den. Ett par avlövade träd, en rätt
trasig horisontlinje. Där bakom flamma vita moln upp som eldslågor, en
fågelflock följer dem i stigningen uppåt, mörka orosmoln fly undan..
Han fasthåller under frodigt alstrande hårdnackat vid denna enkla och
stränga stil. Motiven kunde vara de mest osökta, ett litet stycke västkustnatur men
förtätad, i skärpta former och färger. Ett stycke terräng, plastiskt utformad,
barska klippor, bergknallarnas kontur mot himmel och hav, hårda vindar eller
tysta stämningar av enslighet och stillhet, det är motiv efter hans sinne. Naturens
karaktär är given med manligt patos, i kraftiga linjer, i höga, klara, kalla
färger. Han realiserade begreppet "die Kunst aus eigenem" med hård intensitet
och vresig viljekraft, med trots mot allt i konsten, som kunde stämplas som
mjäkighet, sentimentalitet, gottköp eller publikfrieri. Men för starka färger är
han ej rädd. Han målar Varbergs fäste vid nyktert grått dagsljus. Det är mest
sten, berg och vidder, och ur granitklippan resa sig den gamla borgens murar
som vore de ett med klippan, för eviga tider sammangjutna med denna. Men han
målar också Varbergs fäste vid dagbräckningen, sett från sjösidan, där det mörkt
och trotsigt höjer sig mot skyarna med en knippe av morgonsolens strålar kring
sin hjässa. Nedanför det mörka berget det mörkblå havet, som kastar sjudande
vita bränningar mot stranden i förgrunden.
Högstämd lyrik omväxlande med fridsamma idyller, havet mecj kokande
bränningar, "de urgamla klipporna" i mild aftonsol, "Granngårdarna" i fredlig
sämja på den grönskande slätten, det oformliga Borreberg som behärskar Tjörn
med sin klumpiga massa, det är motiv för Nordström, det är hans natur, barsk,
stram, ej just tillgänglig och föga snarfager men med sin egen karaktär och ej
lik någonting annat.
1893 slag sig Nordström ner i Varberg. Dit flyttade även Richard Bergh, och
Nils Kreuger var bosatt där sedan några år tillbaka. Varbergsskolan har trion
blivit kallad. Ingen legend har uppstått om samlivet under de två år, de tre
förbundsbröderna med familjer levde i detta svenska Barbizon i ostört arbete
om också ej utanför konstvärldens slitningar. Ömsesidig påverkan inom den
lilla kolonien kunde väl ej helt utebliva - utan tvivel var det Nordström,
som hade ledningen i Varberg liksom i Konstnärsförbundet. Nordström var
bland de tre viljemänniskan, medan Bergh levde i stämningar och Kreuger
var helt enkelt målare.
Från 1895 delade sig Nordström mellan Stockholm och Bohuslän.
Stockholmsnaturen inspirerade honom till mjuka och känsliga studier - flera motiv från
Bellevue med rik vegetation i den gamla parken i vår- och sommardräkt, i
kvällssol och månuppgång - men även till stämningar av karghet som
"Vinterafton vid Roslagstull" - i stadens yttersta kant stå husen liksom utträngda i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
