Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Vid seklets slut. Svenskt måleri (fortsättning) - 3. Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID SEKLETS SLUT. SVENSKT MÅLERI
389
Bruno Liljefors.
Foto 1891.
3.
I detta släktled av svenska målare blev Bruno Liljefors den.
som öppnade vidderna över svensk bygd, över sjöar och hav.
Han är den store upptäckaren och landvinnaren, i högre grad än5 någon av
kamraterna hemma i naturen. Intensiv i sin forskning och alltid en man f pr;
sig har han gått sin egen väg, ständigt utvidgande sin motivkrets och under tryggt
och envist självfördjupande.
Om Richard Bergh riktat till honom den frågan "vad söker du nu?", som han
en gång ställde till Carl Larsson, hade Liljefors sannolikt svarat lugnt och
uppriktigt: "jag söker så gott jag kan måla det, som intresserar mig" - med
tillägget: "det göra väl alla målare".
Hans farfar var bonde och mästerskytt, fadern handelsman - kruthandlare -
i Uppsala, och där samt på Kvarnbo i stadens närhet växte gossen upp. Hans
fantasi rörde sig kring de antika sagornas kämpar och kring jägare och vilda
djur -. en bevarad teckning skildrar indianer i strid med tigrar. Men han tecknade
även bönder och pojkar och naturligtvis de djur, som funnos inom hans synkrets.
Ett första försök att måla i olja - en Skogsduva 1879 - har hamnat i Thielska
galleriet. Vid Konstakademien, där han blev elev 1879, blev han aldrig hemtam.
Bruno Liljefors, f.
1860.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
