Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Vid seklets slut. Svenskt måleri (fortsättning) - 7. Olof Sager-Nelson - Ivan Aguéli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID SEKLETS SLUT. SVENSKT MÅLERI 413
presenteras i katalogen över minnesutställningen 1915, som "en kvinnlig anarkist,
väninna till Louise Michel". Den person, Sager-Nelson framställt, gör starkt
intryck av en gåta i kvinnohamn, utbränd eller lidelsefull, med något av fanatisk
orygglighet i de svarta ögonen och i de hoppressade läpparna - även den
energiska handen är i ovanlig grad vältalig. Målningens färghållning är med
säkerhet vald, det elfenbensvita ansiktet med bakgrund i grönt, som till vänster
övergår i röd cinnober, dräkten svart, stötande i djupt grönt.
Porträttet av "m:me Huots sonhustru" är uppmålat å la prima med flott och
saftig pensel: blått, grönt, brunt, blekt gult. Det uppges vara Sager-Nelsons sista
alster under paristiden - möjligen antyder del, att han då börjat söka sig ut ur
sitt asketiska själsmåleri.
Färgen i hans målningar från paristiden är övervägande beklämmande, dyster,
svart med grönaktiga dagrar. Figurerna äro tecknade i summariska linjer och
målade freskaortat enkelt. Deit ligger nära till hands att spåra påverkan av Greco,
och mycket riktigt har kamraten Aguéli upplyst om, att Sager-Nelson i Paris blev
intresserad av Greco, "som då ej ännu var på modet".
Till Sager-Nelsons själsporträtt bilda hans fåtaliga landskap och Briiggemotiv
en fängslande utfyllnad. Hans små tavlor från Briigge 1894 och 95 visa koloristisk
livaktighet och rörlighet. Det har för ateljésittaren varit uppfriskande att i friluft
måla sådana motiv som ett stadsparti med rader av brokiga leksakshus och svanor
simmande i kanalen, där strandgatans gröna popplar stå på huvudet i vattnet.
Det gamla Briigges karaktär fångar han i mosaikaktigt brokiga gatpartier, där de
stängda husen liksom tränga sig tillsammans om de ensamma svarta spöken, som
ses glida in i dunklet. Påverkan av gamla flamländska mästare är uppenbar i
dessa lokalstudier, men på samma gång visa de frändskap med alster av franska
modernister.
Utan all fråga hade Sager-Nelson stora utvecklingsmöjligheter. Hans med hetsig
viljekraft drivna arbete avbröts av tillstötande lungsjukdom, sannolikt orsakad av
fuktighet i den kalla ateljé, där han bodde och arbetade. Den kraftfulla och
verk-ningslystne mannen blev "bitter och sorgbunden". Han sökte bot i sydländsk luft,
till en början på Korsika, därefter i norra Afrika och dog i Biskra våren 1896.1
Ivan Aguéli - en av hjältarna i den bohemkrets i Paris, dit
Sager-Nelson hörde -. var en ensamstående företeelse i den
svenska konstvärlden, som han för övrigt ej hade mycken
beröring med. En kuriös typ för svensk expansionsdrift och äventyrarlynne tycks
han ha hållit sig uppe mest genom sin livliga och mångfrestande intelligens, sin
1 Av Sager-Nelsons kvarlåtenskap äger Nationalmuseum Fosterbröderna, ett Flickhuvud o. a.,
Göteborgs museum Vinterlandskap 1893, Fiolspelare, ett par Briiggemotiv m. m. ur
Fursten-bergs samling samt flera franska och belgiska motiv. Thielska galleriet äger La dame de
Silence och de två övriga här nämnda kvinnoporträtten.
Ivan Aguéli, f.
1869, d. i
Barcelona 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
