Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Vid seklets slut. Svenskt måleri (fortsättning) - 12. - Bror Lindh, Fritz Lindström, Björn Ahlgrenson - Gustav Ankarcrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID SEKLETS SLUT. SVENSKT MÅLERI 437
I osökt sammanfattad form gav Hallström friska stämningar över land och
sjö. Svensk vinter har han skildrat exempelvis i oljemålningen "På långtur"
med skidlöparna ute på det vidsträckta snöfältet, och i "Skidbindaren" har han
givit ett mönstergillt prov på energisk och monumental teckning.
Till att dekorera svenska skolor borde Gunnar Hallström ha varit självskriven.
Han saknade ej idéer och han behärskade formen. Men hans uppslag ha alltför
ofta stannat vid skisser till dekorativa målningar, som han ej blivit satt i tillfälle
att utföra. Hans vid tävlan för riksdagshuset 1907 framlagda förslag med ämnen
Jordbruk, Handel och sjöfart, Bergs- och skogsbruk m. fi. belönades med första
priset men avhördes sedan ej och torde nu längesedan vara bortglömda.
I Värmland, i trakten av Arvika hamnade några av
Konstnärsförbundets lärjungar, Bror Lindh, som i stiliserade landskap
- även stämningar som Norrsken och Vinternatt - följde i
Fjaestads riktning utan alt imitera, Fritz Lindström och Björn
Ahlgrenson. De båda sistnämnda hade i Stockholm tillhört den
krets av sökande ungdomar, som i början av 1890-talet målade och debatterade
på Knut Åkerbergs ateljé - en krets, som även Sager-Nelson och Aron Gerle
tillhörde, och där man enades om andra krav på konst än att den borde vara
omedelbar naturavskrift. Lindström hade sedan studerat i Danmark, Frankrike
och Tyskland. Hans "Gumma från Bretagne" och flera intimt kända porträtt av
hans närmaste anhöriga äro i sin nobla karakteristik och sin mättade färg lödiga
konstverk. Till dessa får man även räkna porträttet av kamraten Ahlgrenson
stämmande sin fiol.
Björn Ahlgrensons konstnärslynne fick sitt starkaste uttryck i lyriska
stämningar som "Skymningsglöden" med en ung kvinna i drömmar framför den
ut-brunna brasan eller "Det snöar ute", där den fallande mjuka snön utanför fönstret
breder en högtidlig stillhet över det tomma rummet. I svenska landskap med
smältande snö, unga björkar och blått vatten fick Ahlgrenson osökt in
hemlandsluft och hemkänsla.1
Som representant för svenskt lynne i ungsvenskt måleri
nämndes under 1890-talet Gustav Ankarcrona. Han var brorson till
Henrik och Alexis Ankarcrona, båda militärer och målare, den förre känd
genom sina nordafrikanska landskap med batalj staffage,2 den senare
landskapsmålare med svenska motiv.
Gustav Ankarcrona hade - ovanligt nog för en ung svensk från åttiotalet -
gjort sina konststudier i Tyskland, tre år vid akademien i Berlin och därefter i
1 Lindströms Gumma från Bretagne och Ahlgrensons Det snöar ute ägas av Thielska
galleriet, porträttet av Ahlgrenson samt dennes Skymningsglöden av Göteborgs museum,
Lindströms Visbystämningar och ett landskap Vårvinter av Ahlgrenson ägas av Nationalmuseum.
2 Se sid. 101.
Bror Lindh, f.
1877.
Fritz Lindström, f.
1874.
Björn Ahlgrenson,
f. 1872, d. 1918.
Gustav Ankarcrona,
f. 1869,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
