Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Vid seklets slut. Skulptur och arkitektur - 1. Skulptörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID SEKLETS SLUT. SKULPTUR OCH ARKITEKTUR
457
Ingel Fallstedt.
Foto.
Att han hade stilkänsla visar hans i Florens
utförda kopia i marmor av Donatellos unge
Johannes. Men minst av allt sökte han stilisera,
då han hade naturen framför sig. Glädjen över
det konstnärliga skapandet lyste fram i alla
hans verk, och var han i sina figurer kunde få
fram ett uttryck av livsglädje och leende
belåtenhet, lät han det komma till sin rätt utan
att rädas varken för det humoristiska eller det
groteska.
Hans sätt att framställa individen var
intimt och levande. Han var mästare i att
fånga ögonblicksuttrycket, att återgiva barnslig naivitet, ung skälmaktighet,
gemytlig humor. Han var lika litet rädd att framställa en dam i modern hatt eller med
en solfjäder i handen som att modellera henne skrattande eller att låta en rökare
behålla cigarren i munnen, han kunde dessutom låta honom stödja hakan mot
ett par feta händer, som stödja sig mot en käppknopp.
lian karakteriserade genom bystens hållning och även genom behandlingssättet,
som rättade sig smidigt efter arbetets art och lynne. Han kunde vara nobelt
allvarlig och brett humoristisk. En livlig och ståtlig bild gav han av kung Oskar,
och med mycken delikatess utförde han
marmorbyster av kronprinsessan Lovisa
av Danmark och av hennes barn.
Utförandets virtuositet hade av ingen
svensk skulptör ditintills blivit
uppdriven så högt som av Fallstedt. Hans
behandling av accessoarerna närmade
sig samtida italienares brio, men han
lät ej utförandets koketteri göra sig
gällande på bekostnad av det
huvudsakliga i konstverket: dess karaktär
och inre liv.
Den sorglöse "Falstaffs"
konstnärssamvete bröt till sist hans
levnadsmod.
Till tävlan om John Ericssonstaty i
Göteborg 1896 hade han d j ärvts
inlämna en skiss, som alls ej uppfyllde
programmets föreskrift. Hans skiss upp- _ _ _. . ... .
r ö . . I- Fallstedt vid sitt arbete,
tog en byst av Ericsson, originellt och poto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
