Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Vid seklets slut. Skulptur och arkitektur - 3. Nya skulptörnamn vid sekelskiftet - Ruth Milles, Herman Neujd, Aron Jerndahl, Axel Robert Petersson i Döderhult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472 GEORG NORDENSVAN
tekten C. Lindholm för en variant av Lindberg-Fagerströms tidigare förslag, det
andra R. Östberg, det tredje målaren Olle Hjortzberg, som behandlat motivet Sankt
Göran jämte den fällda draken, och det fjärde priset Carl Milles.
Att denne sattes i sista rummet bland prisvinnarna berodde alls ej - som
det blivit sagt - på att han i sin komposition ej upptagit kolonnen, ty denna
var ej föreskriven i programmet för denna tävlan, utan på den dryga kostnad,
utförandet av hans stora grupp skulle medföra. Han hade framställt Sten Sture
järnklädd på sin stridshäst, tätt omsluten av väpnade kämpar till fots. Med detta
uppslag hade han givit uppgiften en ny innebörd, den var ej längre endast en
ärestod över Sten Sture och den tog lika litet som de andra tävlande sikte på
hans egenskap av Uppsala akademis stiftare - den hade växt till ett monument
över svenska folket samlat kring sin hövding och redo till strid för sin nationella
tillvaro.
De övriga förslagen lämnades nu ur räkningen och studentkåren beställde av
Milles en större, relativt utarbetad modell. Frågan gällde nu, var monumentet
fullbordat skulle uppställas. Platsen bestämdes till en början enligt en frikostig
donators vilja till Tunåsen, en öppen höjdsträcka invid Gamla Uppsala. Men detta
beslut väckte från början en ganska kompakt opposition, och under åratal framåt
blev studentkårens Sturemonument av olika förslagsställare hänvisat till olika
platser i Uppsala - och även i Stockholm, där Brunkebergsåsen osökt erbjöd sig
för ett Sturemonument - till dess deri segslitna frågan slutligen och sist fick en
storartat snöplig lösning: monumentet fick sin plats inne i en furuskog söder om
Uppsala. Den äldsta skissens pyramidartat avsmalnande sockel var nu utbytt mot en
fyrkantig skorstensliknande granitpelare, 18 meter hög.
Då monumentet omsider avtäcktes - i februari 1925 - på sin undangömda
plats, hade gruppen en helt annan formkaraktär än den ursprungliga skissen ägt.
Milles’ franska impressionistkonst tillhörde en förgången tid - under intryck av
en kraftig rörelse inom tysk skulptur (Adolf Hildebrand) hade han sökt ett
förenklat, kärvt, strängt och slutet monumentalt formspråk. Stureskissen från
1901 var nu i sin slutliga gestalt översatt i granitstil - att den skulle utföras i
granit var dock aldrig ifrågasatt.
Den unge Milles’ parisår inledde en flödande verksamhet, rik på nya intryck
och på sökande efter nya uppslag, nya utgångspunkter.
Samtida med Carl Milles’ små impressionistiska genrer från
Paris och Holland äro hans syster Ruth Milles9 reliefer och
staty etter av franska fiskarkvinnor och barn - senare även
av svenska - framställda med säkert uttryckt karaktär och ofta
med osökt naiv plastisk hållning.
Vid samma tid tillkommo Herman Neujds folktyper,
Potatis-plockerska, bysten Stina m. fi. bilder i porslin, samt Christian
Erikssons skånska typer på Skånebankens fasad, hans Lappgosse, Smeden och
Ruth Milles, f,
1873.
Herman Neujd, f.
1872.
Aron Jerndahl, f.
1858.
Axel Robert
Petersson i Döderhult,
f. 1868, d. 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
