Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508 GEORG NORDENSVAN
sträva efter illusion utan efter syntes, efter personlighetens frihet gentemot
naturen, efter formens befrielse och fantasiens nyskapelse.
Från realism gick alltså vägen genom dekorativt måleri till konstruktivt.
Riktningens impulsgivande mästare voro Gauguin, som representerade dekorativt
fantasimåleri med starkt exotiskt inslag, van Gogh i strävan efter lidelsefullt
rörligt uttryck i linjer och naturformer, Cézanne i sin energiska fordran på
komposition, fast, uthamrad form även i de enklaste och vardagligaste motiv
(exempelvis i stilleben, en blomma i kruka, ett par äpplen på en bordduk).
Cézanne blev riktningens profet och helgon, Matisse formulerade sitt program:
"Min strävan är expression." Koloristisk förnyelse var på samma gång ett
önskemål, färgblandning var av ondo, impressionisternas prickmaner likaledes,
målningens uppgift var uteslutande formel, ett linje- och färgschema, ett system av
förenklade, uttrycksfulla linjer och avbalanserade plan av klara, lysande
primära färger.
De övriga riktningar, som förkunnades under 1900-talets första skede -
kubism, futurism, naivism, dadaism och vad de allt kallades, allvarligt eller
gycklande - fingo enstaka svenska adepter. Kubism lämnade spår efter sig
även i svenskt måleri, futurism väckte en smula förargelse men tycks ha avlidit
i stillhet. Naivismen, som ej följde de antirealistiska lagbuden, tvärtom strävade
efter okonstlad, om också summarisk naturlikhet, bildade en relativt hälsosam
motvikt mot konstruktiv fantasikonst.
Efter världskriget förekom en liten svensk utvandring till Italien. De unga
parisersvenskarna träffades i Venedig, Florens och toscanska bergsstäder och
deras målningar visade anslutning till italienskt måleri från 1300-talet. Några
utsträckte sina upptäcktsresor till Spanien eller Marocko. Reseresultaten
utställdes hemma, utställningarna voro nu helt internationella, 1890-talets svenska
strömningar tycktes vara helt och hållet bortblåsta.
I Konstnärsförbundets utställning 1916 - den utställning, som blev förbundets
sista - deltog på inbjudan 18 av de unga. Av förbundets medlemmar deltogo 14.
Lederna hade glesnat, som opponentparti hade förbundet ej längre något skäl för
sin tillvaro, det avtynade och självdog. Dess upplösning - mars 1920 - väckte
föga uppmärksamhet.
Arkitekturen hade arbetat målmedvetet och behärskat, ostörd av partigräl och
konstpolitik.
1890-talets insats i internationell arkitektur - L’art nouveau, Jugendstil,
försök att skapa ett nytt, från reminiscenser fritt, abstrakt formspråk - slog knappast
rot i vårt land, där samtidigt tendenser i annan riktning gjorde sig gällande.
Nittiotalet hade medfört leda vid grannlåts- och surrogatbyggnader, ett
verkligt tillnyktrande, hade spritt sunda grundsatser för konsten att bygga och
förståelse av vårt lands byggnadsminnen. Monumentalbyggen från början av 1900-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
