Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTORD 509
talet anknyta till gammal svensk byggnadskaraktär, till enkelhet, samlad massa,
konstruktiv fasthet och kraft, sparsamhet i utsirningen, en viss kärvhet men
reda och rytm.
Av stor betydelse blir det allt allmännare användandet av handslaget tegel som
byggnadsmaterial. Det förekom i Skåne kort före sekelskiftet, vann terräng i
Stockholm och litet varslades i landet och blev snart härskande - om också ej ensamt
- såväl i monumentala som i enskilda byggnadsföretag.
Den borgerliga arkitekturen undergår förenklingskur. Smaken skiftar märkligt
hastigt och radikalt, nu - på 1920-talet - renskrapas fasaderna från
1870-och 80-talen, grannlåten bortplockas, byggnadsstommen står bar och naken.
Någon gång utgör denna rensning ett verkligt restaurerande, en återgång till
byggnadens tidigare utseende, det händer, att den blivit våldsamt moderniserad
för kanske ett tjugutal år sedan och att den nu blir återställd till någorlunda
likhet med sin äkta gestaltning. Någon gång händer det även, att byggnader
göras äldre än de någonsin varit, t. ex. att hus från mitten av 1800-talet
om-kostymeras i empire.
Klassicism har åter blivit modern. Det unga 1900-talet återupptager antika
former, klassiska tempelfronter, kolonner, gavlar, reliefer i stark stilisering. Det
är ej minst denna riktning, som satt märken i byggnadskonsten av i går och i dag.
Den låter gott förena sig med fordran på ren och enkel struktur.
Klarast uttalar sig den innevarande dagens fordran på konstruktiv renhet
och konsekvens i moderna byggnader i järn och armerad betong: i
järnvägsanläggningar, fabriker, affärshus. Bostadsbyggets omgestaltning i modern och
praktisk riktning är en brännande fråga och "funktionalistisk" arkitektur är att
vänta av morgondagen.
Många betydande byggnader ha tillkommit på senaste tid - storartade
uppslag och mäktiga resultat ha ej saknats. Här må endast nämnas i Stockholm
Stadshuset av Ragnar Östberg, Rådhuset av Karl Westman, Tekniska högskolans
komplex av E. Lallerstedt, Stadion av T. Grut, Engelbrektskyrkan av Lars
Wahlman, Högalidskyrkan av Ivar Tengbom, som även är Konserthusets mästare.
På stadsplanekonstens område - länge sorgligt försummat - ha verkat P. O.
Hallman, Fredrik Sundbärg (död 1913) och Erik Hahr. Den sistnämnde har med
utmärkta resultat verkat i Västerås.
Skulpturen har i modern byggnadskonst fått betydligt ökad omfattning.
Dekoraliv prydnad ingår exempelvis i Stockholms stadshus i vida högre grad
än dylikt under del gångna århundradet förekommit i en byggnad av denna art.
Malerialet är ofta granit, som medfört bred, manlig behandling, stor skulptural
stil. Skulpturer, ej avsedda alt ingå i arkitektur, ha blivit alltmera vanliga platsprydnader i våra städer - de gjutas fortfarande mestadels i brons, och särskilt de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
