Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. VASATIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Birgittinerklostret i Vadstena. Af de ledande männen hade flera, en Konrad Rogge, en
Hemming Gadd o. a., hämtat sin bildning vid den dåvarande odlingens förnämsta
härdar i utlandet, särskildt Italien.
Synnerligen rik är denna tid och de första åren af det följande seklet på
konstnärliga företag. Uppsala domkyrka fullbordas, likasom klosterkyrkan i
Vadstena, domkyrkorna i Västerås, Strängnäs och Linköping erhålla nya, ståtliga,
sengotiska kor, flera stadskyrkor nybyggas eller utvidgas. Stor är framför allt
omsorgen om kyrkornas prydande med hvalfmålningar, bildverk, glasfönster, skrudar
och altarkärl, och ett stort antal af dessa konstminnen ha i mer eller mindre
välbärgadt skick bibehållit sig till våra dagar. Det ser ut, som om man sökt att
företrädesvis på detta sätt ge ett uttryck åt de religiösa krafven och genom yttre
verkhelighet fylla hvad som brast i inre lifaktighet. En motsvarighet till detta
slags offervillighet för religiösa ändamål har ej protestantismens första århundrade
att uppvisa, och det är först kring midten af 1600-talet, som något liknande
äger rum.
Denna lifliga konströrelse mot medeltidens slut uppbars väsentligen af den
katolska kyrkans män med understöd af de världsliga stormännen. Den arbetar i
kyrkans tjänst och, oaktadt beröringen med Italien, i den gotiska stilens former.
Genom Gustaf Vasas konungaval och upprättandet af det nationella
konungadömet (1523) och reformationens snabba och i det hela motståndslösa
genomförande vid riksdagen i Västerås (1527) afskäras dess lifsrötter och beröfvas den
sina förutsättningar, de andliga såväl som de materiella. — Hufvuduppgiften blir
för det sextonde århundradet befästandet af den nyvunna nationella och religiösa
enheten; krigaren, statsmannen, läraren bli de förhärskande typerna, att verka i
deras kall de unga ärelystnas mål. »Nu är Sverige blifvet en man, och alla
hafva vi en herre och Gud», utropade vid Uppsala möte (1593) Nikolaus Olai
Bothniensis, sedermera Sveriges ärkebiskop; man hade då just fattat de beslut,
hvarigenom de kyrkliga förhållandena ordnades i öfverensstämmelse med reformationens
grundsatser. Men han sammanfattade också i sitt utrop hvad som utgjort målet
för och resultatet af så godt som hela århundradets sträfvanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
