Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. VASATIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Portalerna äro fortfarande föremål för mycken omsorg och utgöra ofta nog de
enklare husens enda prydnad. I dess former och anordning gör sig i allmänhet
ett starkt inflytande af den italienska barockstilen gällande. Jämte den äldre typen
med den rundbågiga öppningen infattad af genomgående kolonner, som direkt
uppbära ett entablement, märkas flera andra variationer. Stockholms äldre
byggnader visa häraf många prof.
Betecknande äfven för denna tid äro de höga rösten, hvarmed gaflar och
kupor utsiras. De utgöra en direkt fortsättning af under föregående tidskifte
härskande bruk men äro såtillvida af en själfständig karaktär, som hvarken den
från medeltiden härstammande aftrappningen eller det egentliga renässansmotivet,
kolonnordningarna, starkt betonas. Dock byggas äfven enkla trappgaflar eller
utfyllas trappafsatserna med ornament och afslutas med små obelisker, vaser,
knoppar o. dyl. Silhuetten bildas i regeln af de enkla listverksprofilerna,
hålkälen, rundstafven, platten, karnisen, som förstoras till ansenligt mått, så att
det hela liknar en jättelik men omvänd profil af ett listverk. I de mest typiska
profven kantas dessa profiler med huggen sten, som slutar i voluter, men ofta
utelämnas dessa eller angifvas endast medelst relief i putsen. Af det stora antal
gaflar af dessa typer, som en gång funnits,[1] har den största delen för länge sedan
försvunnit, äfven där husen ännu stå kvar. Utom en förändrad smakriktning torde
eldfarligheten hafva varit orsaken till gaflarnas och de med dem sammanhängande
höga takens borttagande.
Ur ornamentsförrådet ha de antika löfverksmotiven så godt som försvunnit,
och den form, under hvilken det vegetativa ornamentet uppträder, är festonen,
det af blommor och frukter i hög relief sammansatta hänget. Stundom finnes
detta utbytt mot draperimotiv, på motsvarande sätt anordnade. Kartuschen är
fortfarande i bruk, omgifven af beslagsornament med upprullade eller tillbakavikna
kanter. Men både detta och löfverksornamentet visar en stark benägenhet att
uppgå i den s. k. brosk-orneringen med dess elliptiska, ofta om kalligrafiska
snirklar erinrande voluter eller andra former, som närmast påminna om
människoörats bildning.
Medan under en tidigare period all ornering i regeln framträdde i låg relief,
framställas de nya formerna på ett naturalistiskt sätt i full rundning och hög relief.
Detta broskornament (tyska »Knorpelwerk»), som vi i Tyskland kunna spåra
tillbaka till andra årtiondet af 1600-talet, med dess klumpiga, osköna former, blir i
Sverige omkring århundradets midt det förhärskande och uppträder ställvis redan på
1630-talet. En särskild afart af denna ornering bilda en del ornament, där hufvudpartiet
utgöres af en maskaron, som på ett naturalistiskt sätt framställes sammanvuxen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
