Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. VASATIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nära ansluta sig till tornen, under det att de två andra, fullständiga, bilda en
motvikt till dessa och förläna byggnaden lif och rörlighet. På medeltida sätt äro
gaflarna prydda med rappade blinderingar, i hvilka prydliga kolonner af mörk,
huggen sten äro inställda. Inne på borggården finna vi utefter en af sidorna en
öppen arkadgång. Formerna såsom sådana hänvisa på medeltiden, men deras
rikedom och elegans förråda en påverkan af renässansens hela tankegång.
Antagligen har denna kraftigare gjort sig gällande i fråga om inredningen. En
sandstenskamin i ett af rummen med Ulfstand- och Grubbe-vapnen, med joniska
kolonner, konsoler prydda med maskaroner och en kartusch i frisen härrör från
början af 1600-talet. Att fru Görvel ej varit obekant med renässansens former visar
bland annat det synnerligen intressanta epitafium af måladt trä, som hon låtit
uppsätta i Sorunda kyrka i Södertörn öfver sin förste, år 1534 drunknade man,
Peder Nilsson Grip till Follnäs och Fituna.
Af i det hela samma gruppering som de nämnda gårdarna voro många
andra numera ombyggda och moderniserade adelsslott i provinsen, och ännu så
sent som 1644—48 möter oss samma byggnadstyp i det då uppförda
Marsvinsholm.
Det öfvergångsskede mellan medeltids- och renässanskonst, som här skildrats
och hvilket utgör en motsvarighet till ungrenässansen i de öfriga germanska
länderna, var i Skåne af lång varaktighet. Det är på det hela en namnlös konst,
rik på byggnadsföretag men fattig på konstformer, hvilka vi egentligen få tänka
oss inom de numera förstörda ruminredningarna eller i arbeten af
småarkitekturen, såsom i de ännu bibehållna grafvårdarna. — Mot århundradets slut börjar
emellertid en rikare konstriktning att vinna inträde i det dåvarande danska
gränslandet. En liflig byggnadsverksamhet utvecklar sig i Danmark under de
konstälskande konungarne Fredrik II (1559—1588) samt i synnerhet under hans son
Kristian IV (1588—1648). De ledande konstnärliga krafterna inkallades
hufvudsakligen från Nederländerna. Så Antonis van Opbergen från Mecheln, senare
verksam i Danzig; den äldre Hans Steenwinkel († 1601) från Antwerpen, samtida
med den berömde Hendrik de Keyzer, den holländska högrenässansens förnämste
man, och liksom han starkt påverkad af den ofvan omtalade Vredeman de Vries,
en af denna stilriktnings teoretiska grundläggare. Hans son Hans Steenwinkel
d. y. född i Köpenhamn 1587, var faderns lärjunge och blef i sin ordning kungl.
byggmästare 1619, i hvilken egenskap han kvarstod till sin död 1639.
Härjämte må nämnas David Nyborg († 1619), Jörgen Friberg m. fl. Slotten
Kronborg, Frederiksborg, Rosenborg, gamla börsen i Köpenhamn, äro de skönaste
ännu bibehållna profven på denna danska högrenässans.
Det är denna riktning, som mot slutet af 1500-talet framträder i den skånska
herrgårdsarkitekturen. Den är fullständigt analog med den samtida förut omtalade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
