Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. VASATIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1500-talet och huru litet i den vägen bibehållits till våra dagar, i jämförelse med hvad
landet ännu har att uppvisa från slutet af medeltiden eller från 1600-talet, då
adeln och efter dess föredöme äfven de ofrälse stånden i så hög grad intressera
sig för kyrkan. Det bör å andra sidan framhållas, att landets behof af kyrkor
redan under medeltiden var i det närmaste fylldt.
Från Gustaf Vasas och Erik XIV:s tid ha vi knappast att omtala något
kyrkligt byggnadsföretag af större betydenhet. Åtskilliga klosterbyggnader
nedrefvos såsom obehöfliga, men äfven flera kyrkor delade samma öde. Sålunda
jämnades med jorden Klara och Jakobs kapell i Stockholm, såsom farliga vid en
möjlig belägring; på samma sätt gick det med Svartbrödraklostrets kyrka inuti
staden. Stadskyrkan eller S:t Nikolai hotades af samma öde, emedan den ansågs
farlig vid en belägring af slottet, såsom lämnande skydd åt en annalkande fiende.
Men det stannade dock därvid, att det framspringande koret refs, hvaremot
sidoskepp tillbyggdes både på södra och norra sidan, så att den ursprungliga,
treskeppiga hallkyrkan förvandlades till en femskeppig. Tillbyggnaderna ha i det
hela medeltidens karaktär, hvalfven stödjas af yttre sträfpelare, som fordom
kröntes af små spiror. De pelare, som ersatte de forna yttermurarna, äro alla släta,
fyrsidiga, å södra sidan försedda med en kapitällist af enklaste slag, egentligen
det enda renässanselementet i tillbyggnaden. Bland nybyggnader nämnes 1555
en stenkyrka vid Danviken utanför Stockholm.
Under århundradets sista fjärdedel, Johan III:s och hans sons och broders tid,
blir verksamheten lifligare, intresset varmare, lifaktigheten på det kyrkliga
området blir också större under inflytande af den katolska motreformationen och den
härmed sammanhängande liturgiska rörelsen. Det är först genom Uppsala möte
1593, som reformationen blir ett fullbordadt faktum och de kyrkliga förhållandena
ordnade under ledning af myndiga prelater, i maktbegär och inflytelse täflande
med de katolska, och å andra sidan folktribuner, som föra de ofrälse ståndens
talan gentemot högadeln. Ej så få nya kyrkobyggnader tillkomma under denna
tid. Både såsom byggnadsvän och af religiöst nit vill konung Johan pryda sin
hufvudstad med nya kyrkobyggnader; kyrkor behöfvas äfven i de många
nyanlagda städerna, och under den följande perioden börjar äfven adeln att här och
hvar uppföra nya sockenkyrkor, när de gamla ansågos alltför skröpliga eller
alltför aflägsna i de glest befolkade orterna med dåliga vägar och svår samfärdsel.
De första tillbyggda grafkoren börja att framträda. För öfrigt förekomma mer
eller mindre betydande om- och tillbyggnader af äldre kyrkor, särskildt de gamla
domkyrkorna, af hvilka flera synas hafva befunnit sig i ett ytterst förfallet skick.
Skara domkyrka stod en längre tid täckt med halm, Linköpingsdomen hade
likaledes blifvit taklös och försågs under konung Johans tid med nya hvalf, hvarom
en inskrift i koret ännu bär vittne. Uppsala och Växjö försågos med nya tak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
